Läste i morse en mycket trevlig och intressant artikel i tidningen Offside som handlade om Barcelona. Och, det är ju klart att man kan peka på de ekonomiska förutsättningarna och framgångarna men det som ändå slog mig var den otroligt stolta men så ödmjuka känsla som förmedlades.
Förmodligen ska man alltid ta en halvt dödskär skribent som tillåtits komma innanför murarna med en stor nypa salt men, som sagt, ändå. Inte för att gå i polemik med någon för jag tror också att Tom och Alf hade gjort ett utmärkt arbete med landslaget men jag kan inte underlåta att nämna Guardiola som inte hade speciellt digert tränar-CV innan förra säsongen inleddes. På tal om Thern och erfarenhet alltså. Nog om detta.
Att som klubb tro blint på ett sätt att spela och inte, bara för att det blåser motvind en säsong eller att någon journalist fått en fis på tvären, ändra konceptet är en styrka. Klart att det förutsätter kompetenta medarbetare. Läste också om sportchefen Txiki Begiristain som alltid sätter klubben först, det vill säga den gamla klyschan laget före jaget. Den annars erkänt hårdföre Guardiola framställs som en riktig spexare som bjuder gubbarna krogen några dagar innan match i CL. Spelarna verkar klubben evigt tacksamma för det dom har och inte en tanke på någon transfer existerar. Ett gammalt slitet uttryck slog mig på tal om krogkvällen med Guardiola. Jag tänker på "frihet under ansvar". Alkoholen och sporten har ju som bekant alltid varit kära vänner OCH ovänner. Vän med spelarna och några lätt räknade tränare samt ovän med majoriteten av tränarna. Jag har haft tränare i båda ändarna på skalan så att säga... Tror inte på förbud samtidigt som jag vet att många spelare inte klarar av sitt ansvar men en sak är jag övertygad om och det är just att "frihet under ansvar" förutsätter ömsesidig respekt baserad på riktiga värderingar. Guardiola verkar ha den respekten med sina killar. Det hade Thern också, på tal om anledningar att jag tror på honom i landslaget.
En annan sak jag gillar med Guardiola är att han hela tiden pratar om sina spelare i fina ordalag. Främst är det omdömen om deras person och mindre om fotboll. Han säger bl a att Zlatan är en fin människa som kommer lyckas i klubben för att han vill så otroligt mycket. Han pratar om karaktär vilket för mig kanske är den viktigaste förutsättningen för att lyckas inom idrotten. De flesta tränare brukar annars nämna snabbhet, finns det tydligen en undersökning på. Guardiola säger att det inte är så vitalt med snabbhet i ordets rätta mening. I alla fall inte Usain Bolt snabbhet. Han pratar mer om snabbhet i tanken och kvicka fötter. Något som Tom försökt träna in hos oss. Det jobbiga är när tanken är kvick men benen av någon anledning inte lyder...t ex när ryggen krånglar eller nåt.
Hur det nu än slutar för egen del, så om tanken på att bli tränare någon gång börjar närma sig ett förverkligande är flygbiljetten till Barcelona bokad innan Jensen sprungit 100 m. Hoppas bara att Zlatan är kvar i klubben för annars lär det bli svårt att få besöka som svensk och världsokändis på fotbollsarenan. Det lär inte räcka att Guardiola var min favoritspelare när han var aktiv....