Maria Ohlsson, konsulent i handbollsklubben Dalhems IF.
Ni har bland annat fått en ny tränare genom ”Integration i förening”. Vad kan ni som idrottsförening ge nyanlända invandare?

– Idrottsföreningen är fylld av möjligheter utöver själva idrotten. Vi erbjuder en mötesplats och gemenskap där de kan träffa nya vänner. Och genom att ta del av andra medlemmars idéer och erfarenheter får de upp ögonen för nya saker i samhället. Sedan är många nyanlända invandrare isolerade och saknar en meningsfull sysselsättning. Att vara sysselsatt och känna ansvar för något är viktigt för alla och det kan vara något så enkelt som att gå ner och hjälpa till i en idrottsförening två kvällar i veckan. Därtill får de bra träning i svenska språket.

Har dagens ideella idrottsföreningar resurser att vara en arena för integration i samhället?

– Jag tror att många idrottsföreningar har brist på ledare och är glada för all ideell hjälp de kan få. Samtidigt måste det vara en avvägning mellan den extra belastning språksvårigheten medför och den hjälp de kan erbjuda. Det kräver kontaktpersoner och noggrann planering och dagens ledare är tyvärr redan hårt belastade.

Vilken har varit den största utmaningen med nyanlända invandrare verksamma i Dalhems IF?

– Det är språket. De måste ha vilja att våga prata och använda sig av kroppsspråk. Det gör ingenting om det blir fel ibland.

Det svenska föreningslivet bygger till stor del på ideellt engagemang från medlemmarna. Har det varit en utmaning att förmedla denna föreningskultur?

– Ja, ibland har det krävts lite tjat för att få föräldrar, som inte är vana vid den här kulturen, att ställa upp och köra till matcher eller hjälpa till på andra sätt. De tycker att de genom medlemsavgiften har köpt en tjänst och förstår inte att deras hjälp är en överlevnadsfråga för oss. Men med mer information och bra ledare brukar det lösa sig.

Tror du fler nyanlända invandrare kommer att ta del av det svenska föreningslivet i framtiden?

- Jag hoppas det, men det kräver att idrottsföreningar, olika organisationer och Fritidsförvaltningen samarbetar och gör upp en större planering för hur det ska fungera.

Bo Svensson, tränare för Stattena IF.

För två år sedan matchades en ensamkommande kille på 16 år till ert fotbollslag. Hur har det gått?

– Det har gått jättebra. Han har utvecklats mycket och är som vilken annan spelare som helst. Vi är en mångkulturell förening så jag har aldrig reflekterat eller sett några speciella svårigheter med honom.

Hur tog ni emot honom?

– Precis som vi gör med andra nyförvärv. De presenteras och sedan får en eller två spelare ur laget i uppgift att ta hand om dem lite extra. Men vi har nog en fördel med att vara en mångkulturell förening, det är ofta någon som har samma hemland som den nye spelaren.

Hur ser du på idrottsföreningen som arena för integration av nyanlända invandrare?

– Det är bara positivt. De får hjälp att komma in i samhället och träffa människor från andra nationaliteter istället för att bli isolerade.