Hon är en författare och illustratör som har en förmåga att göra så vackra, roliga och tokkloka böcker att man blir alldeles lycklig oavsett ålder.

Det här gäller absolut för årets bok, Siv sover vilse. Här samverkar text, bilder, färg och form och gör Sivs övernattning hos bästa kompisen Cerisa till ett dramatiskt och lite otäckt äventyr i bästa Alice i Underlandet-stil.

Det börjar med uppsluppen sova-över-förväntan medan Cerisa visar runt Siv i sitt hus. Det är ett stort hus med en lång hall och massor av dörrar. Bakom dörrarna hittar man gamla, gamla gammelfarmor, hunden Pållan som har en knöl i huvudet, två marsvin som luktar messmör och storebror Elme som är minst hundra meter.

Allt känns främmande och annorlunda för Siv. Det luktar inte som hemma hos henne och man äter i inte samma mat. På kvällen när Cerisa och Siv är nerbäddade i sina sängar övergår det där främmande i rädsla. Speciellt när Cerias och hunden Pållan verkar vara försvunna.

Här använder sedan Pija Lindenbaum en sällsam blandning av dröm/mardröm och verklighet för att beskriva hur Siv tar sig fram i det främmande huset nattetid. Hennes rädslor tas över av en drömvärlden där Cerisas mamma och pappa har förvandlats till kung och drottning som mumsar gigantisk tårta utan att bjuda och gammelfarmor har blivit pytteliten och behöver nattas och två grävlingliknande bråkstakar bor under diskbänken.

När det äntligen är morgon hittar Cerisas mamma och Sivs pappa de bägge bästisarna sovande under diskbänken och läsaren vet inte riktigt vad av natten som var på riktigt och vad som var dröm.

Det här är ett mästerligt sätt att fånga främmandekänsla och natträdsla och naturligtvis förstärks allt av Pija Lindenbaums underbara illustrationer. Känslor och stämningar beskrivs perfekt i färger, former och lek med proportioner.

Tydligt ser man det till exempel på den långa hallen i Cerisas hus som på dagen är ljus, med ljuslila väggar och öppna dörrar där det händer olika saker. När Siv sedan vandrar där mitt i natten är hon pytteliten, färgerna har förändrats till dovt mörklila och väggar och dörrar bågnar och ser nästan ut att fall in över Siv.

Det är en hel del Alice i Underlandet över Sivs nattliga äventyr hos Cerisa. Proportionerna ändras för att förstärka den drömlika känslan. När Siv tittar in i rummet där Cerisas föräldrar är på natten är de enorma medan hon är pytteliten och dörren hon tittar in igenom lika liten. Mamman påminner dessutom en hel del om den otäcka drottningen i Alice i Underlandet… I gammel-farmors rum är det i stället farmor och hennes säng som är liten medan Siv och övriga möbler är jättestora.

I Siv sover vilse har Pija Lindenbaum än en gång hittat ett perfekt samspel mellan text, färger och former och även om historien är lite läskig ibland är jag övertygad om att den kommer att bli lika älskad som till exempel Gittan och gråvargarna och Kenta och barbisarna. Ett extra plus dessutom för den guldiga bokryggen!

Tydligt ser man det till exempel på den långa hallen i Cerisas hus som på dagen är ljus, med ljuslila väggar och öppna dörrar där det händer olika saker. När Siv sedan vandrar där mitt i natten är hon pytteliten, färgerna har förändrats till dovt mörklila och väggar och dörrar bågnar och ser nästan ut att fall in över Siv.

Det är en hel del Alice i Underlandet över Sivs nattliga äventyr hos Cerisa. Proportionerna ändras för att förstärka den drömlika känslan. När Siv tittar in i rummet där Cerisas föräldrar är på natten är de enorma medan hon är pytteliten och dörren hon tittar in igenom lika liten. Mamman påminner dessutom en hel del om den otäcka drottningen i Alice i Underlandet… I gammel-farmors rum är det i stället farmor och hennes säng som är liten medan Siv och övriga möbler är jättestora.

I Siv sover vilse har Pija Lindenbaum än en gång hittat ett perfekt samspel mellan text, färger och former och även om historien är lite läskig ibland är jag övertygad om att den kommer att bli lika älskad som till exempel Gittan och gråvargarna och Kenta och barbisarna. Ett extra plus dessutom för den guldiga bokryggen!