Nä, inte riktigt tyvärr. Vi har inte riktigt fått det lyftet som vi hoppats på, hittills skall tilläggas. Jag menar, förra året hade vi en smått fantastisk höst. Dock var våren inte i klass med årets.

Kanske står vi på samma plats när alla trettio omgångarna spelats, vem vet? Vårt mål har hela tiden varit att förkovra oss och ta steg uppåt i tabellen för vart år som går. Så fungerar ju idrottsmannen och idrottskvinnan. Nya mål, nya segrar och nya utmaningar. Vi har dessutom, helt riktigt påpekat av någon, investerat i nya kvalitetsspelare och med det kommer det högre krav. Så ska det vara! Krav är bra och stimulerande.

Det jag funderat på lite inför denna veckas blogg är hur man bäst framställer dessa krav och får spelare att växa med uppgiften, som ledare/tränare alltså. Det har ju passerat en hel del olika ledarskapsstilar under mina femton år i allsvenskan.

Dessutom har jag sett en hel del exempel såväl på läktaren som på tv. Allt från den smått hysteriske Peter Antoine till den kavlugne Svennis. Något som jag i alla fall aldrig fått lära mig är det "teckenspråk" många tränare praktiserar under matcherna. Ni kanske har sett när dom står med båda händerna och gör tecken till lagkaptenen.

Att höra vad en tränare säger går väl endast på en halvtom Vångavallen i oktober. Jag tror personligen att detta är spel för galleriet. Andra spel för galleriet är de vredesutbrott vissa tränare får under matchernas gång eller på annat ställe där vederbörande är säker på att många hör OCH ser. "Kolla nu så dåliga spelarna är. Det är alltså DERAS fel att vi spelar dåligt, INTE mitt"

För egen del tror jag mer på ett mer balanserat agerande där man, om man inte lyckats förmedla sina tankar och idéer innan domaren blåser, är rökt.

Om sedan tränarens taktik visar sig vara sönderläst till oigenkännlighet klarar man sig bäst med spelare som kan OCH FÅR LOV att tänka själva. MEN glöm inte de gyllene 15 minuterna i halvtid. Dessa är ett ypperligt tillfälle att revidera och ändra. Vissa tränare är som magiker i detta avseende. Jag tänker på Gus Hiddink, Rafael Benitez, Alex Fergusson, Arsene Wenger, Mourinho m fl.

United var SÅ nära att klara av Barcelona i förra årets CL tack vare en fantastisk press på ett Barcelona som i stort sett alla lag backar hem mot. Efter paus, trots underläge, kommer United ut och tar sig nästan tillbaka in i matchen. Barcelona var för bra. OCH Guardiola. Otroligt kul spelare att se på när det begav sig. Vilka grymma genomskärare fram till fristående forwards han kunde servera.


Att han sen vinner allt första året som tränare. Jag säger bara hatten av! Mitt lag är Liverpool om någon undrade efter alla fina ord om sir Alex och United. Ledsen Robin. Robin är TFFs kanske störste supporter och tillika genomUnitedfan. Dessutom är hans Dennis lillebror.

Det gläder mig oerhört att Fredrik fortsätter producera mål. Han är en härlig kille med båda fötterna på jorden och det finns få människor jag skulle unna framgång lika mycket.

Det är också trevligt att se hur Wille oroar motståndarnas försvar i match efter match. Kanske borde fler spelare ta en säsong eller två i Danmark. Själv tyckte jag att det var en nyttig insikt. Skillnaden är stor i ungdomslagen om man jämför med våra juniorer i Sverige. Mindre fysik och mer teknik. I Silkeborg gick det, lite överdrivet, tretton Zoran på dussinet medan vi här kanske har tretton Thylle på dussinet.

Jag föredrar Zorantypen med de snabba fötterna och det vackra spelet framför kämpa kämpa kämpa. Klart att man i ett lag måste ha båda typerna men jag tror bestämt att vi i Sverige skulle ha mer att vinna på att utveckla tekniken. Om jag blir tränare blir det inga övningar utan boll. Det är ju inte precis varje match man löper 7 km rakt fram i samma takt...
Därmed är det inte sagt att det blir "a walk in the park".

Tror att fotbollsfysik blir bäst tränad med fotbollsrörelser dvs med boll. Kanske har jag fel men det vet jag först efter att jag provat. Eventuellt kan man göra som Italienarna och köra två veckors hård fysik utan boll för att sedan snida på finliret. Man ska hur som helst inte skylla våra allsvenska spelares mindre bra teknik enbart på de allsvenska tränarna. Jag tror många gör sitt bästa för att lyfta kvalitén. Det tycker jag att Tom och Alf har gjort bra med oss.

Största problemet är nog tiden fram till man blir senior. Där har man som spelare 10-15 år utvecklingsbar tid som i många fall används kriminellt dåligt och då är det klart att jobbet för en A-lagstränare blir omöjligt. Han vill ju ha en färdig spelare som med viss coaching skall kunna gå rakt in i startlevan till helgen. Där finns ingen tid att reparera år av felaktig teknikträning.