Det var ganska länge jämnt skägg i publiktillströmningen, men Guillou var nog den som till slut drog det längsta stråt, och lockade även mig.
Utmärkta moderatorn Barbro Hedvall, ledarskribent på DN i åtminstone några dagar till, fick till ett riktigt roligt och engagerat samtal med Guillou, som är självgod och lätt överlägsen på ett mycket underhållande sätt. Han såg ingen anledning till att med någon falsk blygsamhet möta Hedvalls smicker om att han skulle vara Sveriges bästa nu levande journalist, utan sa istället:
- Ja. Journalistik är ett hantverksyrke. Det handlar bara om övning. Har man turen och får ha knoppen i behåll tills man fyller 65, så... Last man standing, skulle man kunna säga.

Guillou dröjde gärna vid sådant som han gjort bra, och hade förklaringar till allt som han lyckats mindre bra med, precis som man kunde förvänta sig - något som han uppenbarligen också noterade själv till slut.
- När man har rätt kommer man alltid ihåg vad man har gjort. När man har fel har man en tendens att glömma bort det.

Guillou hade också förklaringen till varför FRA-lagen mötte sådant motstånd, medan Bodström inte hade några problem att få igenom fri avlyssning av alla misstänkta, oavsett brottsmisstanke - en analys som enligt Hedvall var så bra och sann att hon kom av sig i programmet.
- Då tänkte alla: Det här gäller inte mig, det gäller bara muslimer - och reagerade inte ens. Men när Reinfeldt skulle driva igenom FRA-lagen, så var det någon jävel som reste sig upp och sa: "Det här gäller oss vita bloggare". Och då blev det ett jävla liv.