Mobilbild: Johan Dalén

Pris, temlor och bloggdebatt

Från pris till bästa barn- och ungdomsdeckare och sventontemlor till bloggare mot kulturjournalister i Journalistförbundets monter. Så gick min mässväg mitt på dagen denna varma, trånga, svettiga men roliga mässlördag. Och förbi köer till Isabel Allendes signering. Ännu längre köer än i går.

Efter att tidningen Jury lagt ner är det numera Svenska Deckarakademin som delar ut Spårhunden – pris till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Tre nominerade författare fanns på plats på Deckarscenen - Lena Lilleste, Mårten Sandén och Inger Frimansson. Det blev Inger Frimanssons De starkare som belönades med motiveringen ”en intensiv, angelägen, inkännande berättelse om ungdomars utsatthet”.

Efter att Inger Frimansson fått ta emot diplom och den stora, mjuka Spårhunden blev det stort temmelkalas till Ture Sventons ära. Eftersom jag själv var med och delade ut temlor (det ingår i arbetsuppgifterna för ledamöter i Svenska Deckarakademin) kan jag intyga att det var mycket god åtgång.

Med en temla i magen armbågade jag mig sedan genom en Allende-kö mot Journalistförbundets monter där Skånska Dagbladets Eva Emmelin (bokbloggare) tillsammans med Rosemari Södergren (Kulturbloggen) representerade bloggare och debatterade med kulturskribenterna Kalle Malmstedt (musikkritiker på GP) och Siri Reuterstrand (redaktör på nättidskriften Alba) om skillnaden mellan vilda bloggare och de etablerade mediernas kulturkritiker.

Kalle Malmstedt menade till exempel att bloggande gör kulturkritiken både ont och gott.
- Det finns en större flora av tyckande att plocka från genom bloggandet, sa han, och det kan bli en plantskola för kritiker. Men det kan också bli ett trovärdighetsproblem. På en blogg finns inte samma koll på det som skrivs som på en kulturredaktion.

Siri Reuterstrand som skriver i nättidskriften Alba var övertygad om att bloggandet kan hjälpa till att öka intresset för kultur. Samtidigt betonade hon skillnaden mellan bloggar och kulturkritik.
- Bloggarna står för det snabba men eftertanken finns i kulturtidskrifterna.

Eva Emmelin menade att hon som läsare ställer betydligt högre krav på kulturkritiker som får betalt för det de skriver än på bloggare som skriver för sitt eget höga nöjes skull.

Totalt sett blev det här en en vänskaplig och intressant diskussion där man var ganska eniga om att det inte finns någon direkt motsättning mellan kritiker och bloggar och att den stora mängden bloggare snarare gör kulturkritiken gott än urvattnar den.

      Tipsa en vän