Det senare vet jag eftersom Gardell en minut in i föreställningen (för det är avsevärt mer föreställning än föreläsning) ställde just den frågan, och händerna på flera av de främre bänkarna snabbt åkte upp i luften.
Bingo för Gardell, som därmed har en tacksam motpart under hela föreställningen. Med glimten i ögat och på ett skämtsamt sätt - aldrig bittert.

Annars har han nog anledning att vara bitter, Gardell. Såväl i sin bok som under föreställningen berör han sin relation till frikyrkoförsamlingen som homosexuell, utan bitterhet men med beklagande.
- När jag höll föredrag i kyrkans lokaler, så fanns det medlemmar som satt i en angränsande lokal och höll förbön för att jag skulle tappa rösten.

- Och på sajten "Fråga pastorn" ställdes frågan "Har Jonas Gardell någon chans att komma till himlen?" Det är en fråga som jag fann visst personligt intresse i, så jag var tvungen att kolla svaret. Såhär stod det: "Ja, det kan Jonas Gardell VÄL, om han bara underkastar sig sin församling".
- Jag har aldrig varit mycket för underkastelse. Underkastelse och knäböjande ser jag mer som en anledning för att man lättare ska kunna trampa på någon. Det är inget för mig, säger Jonas Gardell.

Därefter rekapitulerar han på ett vansinnigt underhållande sätt sin bok i ett en- och en halvtimmesföredrag som är nerkortat till 45 minuter. Det är högt tempo, roligt och tajt. Och det är, för mig, det överlägset bästa seminariet som jag besökt på årets mässa. Jag önskar att det varat minst dubbelt så länge.