Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har uppenbarligen inte tillräckligt att göra som socialminister. Nu vill han vara bibliotekspolis också. Han kritiserar lite svepande landets bibliotekarier och menar att deras \"poppighet\" hotar en kulturskatt. Orsaken är att biblioteken prövar nya arbetssätt, gallrar böcker som inte efterfrågas så mycket och att de böcker som behålls ska skyltas bättre. Det som Hägglund specifikt kritiserar i ett inlägg på Newsmill är att Malmö stadsbibliotek ska ge mer utrymme för de titlar som är mest populära och dessutom anstränga sig för att människor ska upptäcka dem genom att exponera böckerna mer.

Man kan naturligtvis spekulera över bakgrunden till Hägglunds utspel. Kanske är han genuint oroad över att biblioteken inte skyltar tillräckligt med det som Hägglund kallar klassiker och att svenskarna läser för mycket Liza Marklund och Jan Guillou. Troligare är att det hela är en del i ett försök att profilera Kristdemokraterna som ett kulturkonservativt parti som gillar tavlor som man ser vad de föreställer och klassisk litteratur. När partiet upptäckt att de gamla frågorna om sex, synd och samlevnad inte längre går hem hos väljarna, och inte heller känns riktigt bekväma för delar av partiet, söker man nu en ny profil.
Det är sant att bibliotek betyder boksamling, men dagens bibliotek är något mycket, mycket mer. Biblioteken är kulturcentra där medborgarna ofta kan ta del av mycket mer än bara böcker. På många bibliotek finns, förutom vanliga böcker, musik, filmer och ljudböcker att låna. Ja, det finns till och med bibliotek som lånar ut data- och tv-spel. Den som har tillgång till dator och rätt programvara kan också låna e-böcker att läsa i sin mobiltelefon.

Folkbiblioteken har många uppgifter och många målgrupper. De ska ge medborgarna tillgång till ett brett kulturutbud. Det betyder att det finns plats också för klassiker, men att det självklart ska vara låntagarnas önskemål som är avgörande. Biblioteken ska vara med och väcka barns läslust och fungera som skattkammare för barn i slukarålderns. Biblioteken ska vara ett stöd för alla som studerar. Däremot är det inte bibliotekens uppdrag att enbart sprida den kultur och de böcker som Göran Hägglund gillar.

I en tid då biblioteksbesöken minskar och det finns behov av att stimulera till läsning kan inte biblioteken tro att lösningen är att göra som man alltid har gjort.Det måste också finnas utrymme att tänka nytt, att experimentera, inom biblioteksvärlden. Det är det som nu sker i Malmö. Men det är inte bara där som det experimenteras i biblioteksvärlden. Nya grepp provas runt om i landet. Det är inte säkert att allt det som görs är bra eller önskvärt i hela landet. Men utveckling kommer inte av att vi gör som vi alltid har gjort. För att få utveckling måste några vara beredda att pröva det oprövade.
Göran Hägglund kan med förtroende lämna bibliotekspolitiken lokala kulturpolitiker och bibliotekarierna Det kan sitt jobb och bidrar till att utveckla de svenska biblioteken till att bli något betydligt mer än boksamlingar av så kallade klassiker. Hägglund och Kristdemokraterna kan också lära en del av biblioteken. Gamla institutioner måste vara beredda att utvecklas med tiden. Det gäller både de svenska folkbiblioteken och politiska partier.

./.