De frågorna ställer sig forskaren Jesper Fundberg som är kritisk till idrottsrörelsens position i svenska samhället.

– Om idrottsrörelsen varit ett politiskt parti hade den haft regeringsmakt i Sverige under de senaste 100 åren. Idrotten har en specialposition i vårt samhälle, av lång tradition sitter den på piedestal, säger Jesper Fundberg, etnolog och lektor i idrottsvetenskap vid Malmö Högskola.

– Den rådande utgångspunkten är att idrott är bra, punkt slut. Bra föräldrar har sina barn i föreningar och alla problem ska lösas med idrott. Det kan handla om allt från integration till barnfetma, folkhygien eller för lite fibrer i maten, fortsätter forskaren.

Jesper Fundberg efterlyser därför fler kritiska diskussioner om idrottsrörelsen och dess innehåll. Trots att föreningar får ekonomiskt stöd för sin verksamhet av staten anser han att de länge varit nästan omöjliga att kritisera.

– Min erfarenhet är att kritik bemötts av förnekande eller aggressivitet från idrottens förespråkare. Men det börjar bli fler som är öppna för att diskutera, det finns en större vilja till dialog nu. På lärarhögskolan är det exempelvis många som vill prata om idrottens roll som fostringsmiljö.

Du är högst tveksam till att det varje år pumpas in hundratals miljoner i exempelvis fotbollsrörelsen. Varför?

– Den får inte bidrag av staten för att lära barn sparka boll utan det bygger på en idé om att idrotten erbjuder en god fostringsmiljö som ska göra medlemmarna till bra medborgare i samhället, förklarar han och utvecklar:

– Idrotten förväntas bara ordna det utan att någon säger stopp eller frågar sig hur det konkret ska gå till. Det talas mycket om gemenskap och värderingar, men vad är det egentligen för gemenskap och värderingar? Jag tycker att man kan vara kritisk till många av dessa värderingar, framförallt inom manliga lagidrotter.

Vilka värderingar tänker du då på?

– Det handlar om en typisk manlig arena med ojämnställdhet, sexism, och homofobisk jargong. Ju högre upp i leden man tittar desto mindre kvinnor finns det och många kvinnliga ledare blir ifrågasatta. Det förekommer också, för kvinnor, nedsättande kommentarer som ”spela inte som en käring”. Alla känner igen det, men om en journalist frågar vill ingen kännas vid det.

Vad säger du om idrottsföreningar som en arena för integration av invandrare?

- Jag har tittat på idrott och integration i 15 år. Det knyts väldigt mycket förhoppningar och drömmar här, men återigen är det viktigt att först reda ut vad som menas med bra integrationsmiljö och vad föreningarna gör till vardags för att axla förväntningarna, konstaterar Jesper Fundberg.