Fram tills i dag, när forskarna använt traditionella ljusmikroskop, har cellproverna fått färgas in för att de ska gå att studera. Detta förfarande har inte varit helt optimalt.

– Vissa färgämnen är giftiga, vilket leder till att cellerna dör. En forskare får då svårt att bevisa ifall det är det tillförda preparatet, till exempel en läkemedelskandidat, eller färgerna som har dödat cellerna, säger Mikael Sebesta, civilingenjör och utvecklare av M3.

Tekniken digital holografi presenterades för första gången i vetenskapliga tidskrifter i mitten av 1990-talet. Peter Egelberg, numera vd för Phase Holographic Imaging, fick 2001 en idé om att använda den digitala holografin till ett mikroskop. Han kontaktade Lunds tekniska högskola, som nappade. 2004 bildade Peter Egelberg ett bolag.

– Vi hade då inte bestämt oss ifall vi skulle titta på kristaller, ytor eller celler. Det var först 2006 som det blev klart att instrumentet skulle anpassas till att studera celler, säger Lennart Gisselsson, marknadsansvarig på Phase Holographic Imaging.

Sedan 2007 finns bolaget i Ideons bioinkubator. Företaget har i dag fem anställda. Mikroskopet har genom åren tagits fram i flera olika varianter. Den första prototypen beskrivs av Lennart Gisselsson som en jättestor och kostsam apparat med en prestanda som en vanlig lupp. 2004 kom mikroskopet M1. 2007 följdes detta av M2 som skickades ut till sju kunder för utvärdering. I veckan var det alltså dags för M3 som är snabbare än sin föregångare och uppbyggt kring en egen plattform.

Ett traditionellt mikroskop är begränsat av sin optik, förklarar Mikael Sebesta. Det nya mikroskopet fungerar på ett helt annat sätt. Optiken släpper bara in ljuset.
– Men vi gör inte en bild av ljusfältet, utan vi räknar, med hjälp av algoritmer, ut hur de celler ser ut som stört ljusfältet. I den bilden får då får fram kan vi zooma, räkna ut storlek och täthet samt flytta fokus, säger han.