Det började på Mejeriet i Lund. Året var 2007 och Gaby Ryd var förband åt Last days of April. I publiken stod Jens Almqvist och kunde inte släppa hur bra Gaby var. Efter konserten gick han fram till henne och frågade om de inte kunde spela ihop. Sagt och gjort, efter några repningar tog de in kompisen Johannes Ekdahl också, och Gaby and the Guns hade sett dagens ljus.

Efter en tid i replokalen bestämde sig bandet för att släppa en ep. Bandet fick stor respons på skivan och trion blev ett namn på allas läppar och kontrakterades av skivbolaget National. Frågan om när fullängdaren kom fanns nog hos många.

Nu är den här. Albumet Rygg mot Rygg landade i skivbutikerna för bara någon vecka sedan och ikväll väntar en releasefest på Mejeriet, där allt startade.
- Det känns rätt naturligt för oss att ha festen där, det var ju där allt började, och vi är alla tre från Lund, säger Gaby Ryd.

Året har varit hektiskt för bandet. Förutom att spela in debutalbumet turnerade Gaby and the Guns som förband åt Miss Li och spelade även på ett gäng festivaler i somras.

Ni blev ju omtalade långt innan debutalbumet, vad tror du det beror på?
- Vi har spelat mycket ute, och folk tycker nog att det känns som något annorlunda och nytt, fast de kan ändå känna igen sig i det. Vi har hittat en hygglig blandning av traditionell popmusik med något nytt i sig. Jag tror också att många gillar att jag sjunger på svenska.

Gaby Ryd skriver själv alla texterna och tar fram melodierna tillsammans med trummisen och gitarristen Jens Almqvist.

Har du alltid skrivit texter på svenska?
- När jag var solo skrev jag även på engelska. Jag har nog alltid blandat. Men svenska är en större utmaning. Många varnade mig för att det skulle bli svårt med alla klyschor, men det föll sig väldigt naturligt, jag försöker skriva som jag pratar.

En artist som lyckats med svenska texter tycker Gaby Ryd är Jakob Hellman, och berättar att hon har en gammal platta med honom som berör henne väldigt mycket.
Bland de andra förebilderna finns Tom Waits, Beatles, Nina Simone och Édit Piaf.

Dina texter är väldigt ärliga och utlämnande. Hur mycket är självupplevt?
- Det mesta är saker som hänt mig eller människor i min närhet. Men ibland förbryllas jag över hur ärlig jag är. Jag är egentligen en person med väldigt stor integritet och en sådan där som aldrig håller låda. Så det är rätt lustigt att jag lämnar ut så mycket av mig själv i texterna. Men det blir en slags ventil.

Känns det jobbigt att sjunga dem ibland?
- Jag färdas ofta tillbaks till känslan jag hade när jag skrev dem. Och det kan kännas tungt ibland, beroende på stämningen och sammanhanget. Men jag tycker om det också. Man väcker sig själv till liv.

Hur känns det att se sin skiva ute?
- Det känns stort, och häftigt. Jag brukar gå in i butikerna och kolla om den finns där (skratt). Men vi har jobbat hårt för detta.

Och att läsa recensionerna?
- Som det är nu är vi glada för alla recensioner, det betyder att folk uppmärksammat plattan, så blir det ett bra betyg känns det faktiskt bara som en bonus.

Lyssna på Gaby and the Guns "Hemlighet"