Jonas Andersson, sportredaktör

Filmtips: "The Shining" (1980)
Jag är ingen stor vän av skräckfilmer, de har ofta en tendens att bli rätt löjliga. Men klassikernas klassiker The Shining är riktigt läskig. Det är en obehaglig stämning hela filmen igenom och det blir bara värre och värre. Det är faktiskt otäckt värre.

Maria Zandihn, nöjesredaktör

Filmtips: "Phenomena" (1985)
Jag föll direkt för denna fantastiska film när jag såg den. Dario Argentos skräckis Phenomena är inte bara ruskigt bra utan ruggigt snygg också.
Filmen handlar om Jennifer Corvino som börjar på en internatskola i Schweiz. Samtidigt härjar en seriemördare som sätter skräck på hela skolan.
Och ja, utan att avslöja något så blir ju givetvis huvudrollskaraktären jagad (surprise!) men hon har ett vapen hon inte avslöjat för någon - flera miljoner små vänner.
Jennifer spelas av Jennifer Connelly och bara att titta på henne ger nästan mer uppslag och inspiration klädmässigt, än senaste Vogue. Giorgio Armani ansvarar nämligen för kläderna i filmen.
Jag gillar dessutom kontrasterna med den snygga och konstnärliga filmningen och ren och skär hårdrock med Iron Maiden i bakgrunden.
Och jodå, den är läskig om jag glömde att berätta det.

Filmtips - splatter: "Braindead" (1992)
Peter Jackson kopplar nog många samman med Sagan om Ringen-triologin. Men innan Jackson gav sig på rejält påkostade filmer gjorde han många lite mer udda filmer. Den bästa är Braindead som handlar om zombies. En riktigt underhållande film (jo, splatterfilmer brukar snarare vara löjligt roliga än skrämmande).
Scenen när familjen med gäster sitter samlade runt middagsbordet och ska äta pudding är oförglömlig...

Peter Olsson, webbredaktör

Filmtips: "The Shining" (1980)
Den bästa skräckfilmen/rysaren är The Shining med Jack Nicholson i huvudrollen och regisserad av Stanley Kubrick. Trots att filmen innehåller en del effekter och scener som äcklar (t.ex blodet i hissen) så är det stämningen som Kubrick drar in en i som skrämmer mest. Att få följa huvudkaraktärens långsamma färd till den fullkomliga galenskapen ger mig kalla kårar längs ryggraden bara jag tänker på det. Dessutom bjuder filmen på flera minnesvärda citat eller vad sägs om sådana pärlor som:

"Hello, Danny. Come and play with us. Come and play with us, Danny. Forever … and ever … and ever." (De läskiga och döda tvillingflickorna)

"Redrum … Redrum … Redrum …" (Danny Torrance)

"All work and no play makes Jack a dull boy" (Pappret i Jacks skrivmaskin)

Om ni har sett den, se om den! Om ni inte har sett den, SE DEN! Gör bara inte om mitt misstag och tittat på den i ett helt mörklagt hus som får för sig att knarra och knaka alldeles av sig själv.

Ralph Bretzer, sportredaktör

Filmtips - modern riktig skräck: "Dark Water" (2002)
Hideo Nakata följde upp succén Ringu med denna riktiga skräckpärla - inte att förväxlas med sin amerikanska remake. Jag minns att jag recenserade den när den släpptes på DVD och satt och kollade på den ensam mitt på dagen och kände de kalla kårarna löpa gatlopp längs min ryggrad. Och jag är inte särskillt lättskrämd.
Runner up: "30 Days of Night" (2007)








Filmtips - för good ol' campy halloween fun: "Return of the living dead" (1985)
Uppföljare är ju något av skräckgenrens adelsmärke (nåja) och Return of the living dead startade en filmserie som i sig var en uppföljare på George A. Romeros zombieserie med "Night of the living dead", "Day of the dead" och "Dawn of the dead". Splatter kan - och ska - vara roligt och det lyckades Alien-författaren Dan O'Bannon och hans cast av ingen du någonsin hört talas om alldeles förträffligt med. Dessutom hade filmen ett helt fantastiskt skräckpunk-soundtrack med favoriter som Roky Erikson, 45 Grave, Cramps. T.S.O.L., The Flesheaters och The Damned.
Runner up: "Terror på Elm Street" (1984) och "Shaun of the Dead" (2004)

Filmtips - för kvasireligiös skräck: "The Omen" (1976)
Onda barn är alltid läskiga och barn blir inte ondare än Damien Thorn. Hans skräckslagna föräldrar (förnämligt spelade av Gregory Peck och Lee Remick) inser allt mer att deras son är självaste antikrist. Till och med bättre än Exorcisten.
Runner up: "Exorcisten" (1973) så klart.

Filmtips - för skräck i tv: "Buffy the Vampire Slayer" (1997-2003)
Joss Whedon brukar skryta med att han är den ende som både fått göra en tv-serie av en misslyckad långfilm och en långfilm av en misslyckad tv-serie. Så är det säkert och gudarna ska veta att långfilmen av Buffy från 1992 är ett tämligen totalt haveri. I tv-serieformatet gjorde Whedon däremot allting rätt och lyckades realisera sin highschool är helvetet-metafor. Dessutom en snygg omvändning av den klassiska skräckfilmsrollfördelningen när den söta blonda flickan följs in i en mörk gränd av ett läbbigt monster och det är den söta blonda flickan kommer ut levande.
Runner up: "True Blood" (2008-)