Efter två vargattacker i fårhagen, en på torsdagseftermiddagen och en på fredagsmorgonen, är han lite bitter.
På söndagsmorgonen upptäckte han dessutom att en av de dräktiga tackorna hade kastat sitt lamm, sannolikt en effekt av den stress hon utsatts för.
– Det är obehagligt, säger han. Men folk vill ha rovdjur i naturen och då blir det skador som vi får betala för. Det går väl så länge det inte är människor som skadas.

Högen av uppsvällda fårlik är en hemsk syn. De flesta var dräktiga tackor eller tackor med nyfödda lamm.
Några har bara ett litet hål synligt över matstrupen. Men skadan därunder är dödlig. Ett lamm har fått huvudet och ett ben avslitet. Vargen tycks inte ha ätit något av dem.
– Man tror inte sina ögon, inte i den här landsändan, säger Clas Larsson.
Han berättar hur han hittade fåren ihjälbitna och drunknade i Almaån som gränsar till fårhagen. Någon fick avlivas på grund av sina skador.
Vargen tog sig av allt att döma in i hagen genom att simma över Almaån.
– Han drev dem tydligen ner mot åbrinken och några kan ha fallit nerför slänten och slagit ihjäl sig, gissar Clas Larsson.

På plats i fårhagen pekar han ut var vargen kan ha simmat över, där åbrinken inte är så brant. Strax intill finns ett snår där vargen kan ha gömt sig innan han rundade fårflocken och började driva dem tillbaka mot ån.
De döda fåren i ån fick samlas in med båt och sedan köras upp till gården.
Krister Henriksson och Göran Frisk från länsstyrelsen kom och inspekterade och obducerade djuren redan på fredagen. De konstaterade också att de stora tassavtrycken i hagen, tio cm i diameter, verkligen kom från en varg.
28 får går på söndagsförmiddagen kvar i hagen, varav två lamm som föddes på söndagsmorgonen.
Några kommer springande och bräkande mot sin ägare.
– Så var det inte i fredags, de stod och tryckte tätt tillsammans och bräkte inte ens, berättar Clas Larsson.
Han konstaterar att han får ersättning för förödelsen från staten.
– Det är tydligen möjligt att även få hjälp med elstängsel, jag har inte ström vid denna hagen så det får bli solcellsdrivna elaggregat i så fall, säger han. Men det kostar pengar för staten och jag undrar hur länge det kan fortsätta. Själv lever jag inte på fåren utan har dem mest för idyllens skull och för att hålla markerna öppna.

I en annan hage med elstängsel har han ytterligare en flock tackor.
På eftermiddagen tog Claes Larsson in sina får för vintern.
Grannen Ingvar Hansson beklagar det som hänt på Larssons gård, men fick själv en helt annan upplevelse av vargen vid sjutiden på fredagsmorgonen. Han såg den på 50-75 meters avstånd, på åkern bakom sitt hus.

– Jag har hållit på med djur i hela mitt liv och kunde inte låta bli att gå ut och prata med vargen, ungefär som jag pratar med hunden, berättar han.
Vargen gick fem-tio meter och lade sig sedan ner, vänd mot Ingvar.
– Han spetsade öronen och lyssnade, det var fascinerande, jag tyckte att vi fick bra kontakt, säger Ingvar. Jag tolkade det som att han var förvirrad och ville ha det lugnt en stund. Vi snackade nog i fem minuter, sedan kom grannen ut och han lullade iväg.

Ingvar tycker inte heller att vargen passar i Skåne.
– Det bästa vore nog i detta läget att bedöva honom och flytta honom. Han behöver större skogar.
Flera andra vargrapporter kom in till Norra Skåne i helgen, bland annat från Röketrakten och från Nyboda, nära gränsen till Farstorps socken.