Dag 1, 17.00: Måndag kväll och jag stiger in i en ångbastu. Instruktören Joshua har stora tatueringar på överkroppen och allt hår samlat i en liten boll av dreadlocks mitt på huvudet. De följande 90 minuterna är något som jag aldrig tidigare har varit med om. Jag har ändå tränat en hel del poweryoga förut. Ingen musik, inga tända ljus. Joshua pratar ständigt på engelska med en röst som påminner om auktionsutroparens. Har blivit varnad för att jag kan må illa, svimma, kanske till och med kräkas, få panik och vilja lämna rummet. Jag blir rejält yr i några av ställningarna men i övrigt går det bra. Efter fem minuter så bryter svettpärlorna genom huden. Efter en halvtimme är hår, träningsbehå och shorts genomblött av svett. Ett tips om du använder mascara, tvätta av den före passet. Pandavarning! Efteråt känner jag mig mör men lugn och välmående. Är inte sugen på varken kvällsmacka eller cigg när jag kommer hem.

Dag 2, 20.30: Har varit igång sedan 06 på morgonen och är ordentligt trött innan passet. Träningsvärken gör inte saken bättre. Det är tuffare andra gången. Det tatuerade energiknippet Joshua är utbytt mot höggravida nya zeeländska lugnet Allison. Men samtidigt känner jag mig lite lite starkare i några av poserna och mer beslutsam att klara det. Är darrig efter passet och somnar som en stock.

Dag 3, 19.30: Träningsvärken och jobbdagen känns i kropp och huvud. Men yogan börjar bli ett gift. Jag ser fram emot svettningen. Stackars lilla självplågare, tänker du kanske. Jo, så börjar jag själv känna. Men jag märker också hur målmedvetenheten börjar sippra in i privatlivet. På promenaden till Gråbrödersgatan inser jag hur mycket mer strukturerad jag är och hur mycket jag fått gjort sedan jag vaknade. Jobbat, handlat, vilat en stund, lagat två matlådor, diskat, vikt tvätt. I kamelposen, där man står på knä, böjer överkroppen bakåt och tar tag om hälarna, är jag nära att svimma. Men andra gången går det.

Dag 4, 20.30: Ännu ett sent pass. Var tvungen att sova en halvtimme för att orka ta mig iväg överhuvudtaget. Men efter den första andningsövningen rullar resten på, förutom mardrömsposen. Även i dag tror jag att jag ska kräkas i kamelen.

Dag 5, 15.30: Inte nog med att en hel arbetsvecka sitter i kroppen. Jag sov dåligt natten före och trillade dit med rökningen på jobbet. Oj, vad det märks i yogan. Det känns som att passet aldrig ska ta slut. Tungt, ofokuserat och alldeles plågsamt.

Dag 6, 11.00: Jag har aldrig tidigare i mitt liv tränat fem dagar i rad, framförallt inte 90 minuter per gång. Det känns i varenda muskel i kroppen. Jag har till och med hittat några som jag inte visste att jag hade. Det bär emot att bryta rutinen men jag fattar ett beslut. Tar helg och skolkar.

Dag 7, 17.00: Utvilad och redo att ta tag i yogan igen. Först nu märker jag att jag börjar släppa på prestationskraven. Det är lättare att fokusera och även om jag fortfarande svettas floder så känns inte värmen alls lika mycket. I ett av framåtböjen står jag med benen brett i sär och viker överkroppen framåt. Målet är att sätta pannan i yogamattan, samtidigt som jag håller om mina hälar. "Pannan i mattan, pannan i mattan, draaa i dina hälar, PANNAN i mattan", ropar instruktören bestämt och där satt den! Är mäkta stolt när jag reser mig upp igen.

Dag 8, 09.30: Är småtrött och stel innan passet men har lättare att komma in poserna. Får ner pannan i mattan även idag. Märker också till min plånboks förtret att kokosjuicen som man kan köpa efteråt har blivit en läskande men inte helt billig vana.

Dag 9, 11.00: Att säga att jag flyter genom alla poserna är en ren överdrift men det går framåt, och bakåt. Just bakåtböjen som jag har haft svårt för lyckas jag med. Gör lite av alla poser utan att behöva lägga mig ner.

Dag 10, 09.30: Summerar min tiodagarsperiod med ett förmiddagspass. Så mycket träning har slitit på kroppen, det går inte att komma ifrån. Det har krävts beslutsamhet och vila ibland både före och efter passen. Men jag noterar också att rörelserna sitter i kroppen och inte i huvudet. Jag har i princip slutat röka, dragit ner på kaffet från 5 koppar till en per dag. Att äta bröd eller pasta efter ett pass är uteslutet. Kroppen är inte sugen. Nu är det bara att fortsätta.