Hur som helst kan det väl, ur gnagarögon sett, inte bli bättre än att egna laget vinner dubbeln och Bajen åker ur. Enda smolket i bägaren på "apberget" är väl att Djurgården klarade sig kvar. Med ett nödrop förvisso men dock.

Precis som i AIKs guldmatch mot Blåvitt var det en gammal ärrad kämpe som avgjorde för stockholmarna. Jag har haft det otvivelaktiga nöjet att få kampera med båda. Jonsson i U21-landslaget och Tjerna i AIK. Min glädje för dessa båda är mycket stor.

Störst är den kanske ändå för min gamle parhäst Andreas Alm som tillsammans med Mikael "pep" Stahre tog dubbeln i tränardebuten, dvs på allsvensk nivå. På tal om tränare och debuter på hög nivå ser jag mycket fram emot Olof Perssons genombrott, som jag är övertygad kommer inom kort. Han har lärt sig det mesta av Tom och därtill är han en varm person som kommer få killarna med sig oavsett vilken klubb han hamnar i.

Att Zlatan skulle ta hem en Grand Slam på fotbollsgalan var det väl få som tvivlade på. Det som kanske överraskade fler var just det faktum att TFFs Viktor Noring blev årets debutant. Jag tror han blir en världsmålvakt. Han har alla förutsättningar som en målvakt kan tänkas ha. Han tränas av Janne Ericsson, coachas av en härlig familj, får råd utav Michelino Liuzzi och lär sig riktig musik utav undertecknad...

På tal om gnaget, för dessa ska vi definitivt dryfta, känns det lite skoj för Bojan bredflabb att få sin revansch mot alla kverulanter. Mutumba som var junis på min tid i AIK, har uppenbarligen tagit stora steg framåt. Obolo är en bra, lite för bra för Allsvenskan, forward som Tom med fördel plockat bort i våra matcher mot AIK.

AIKs storhet är nog deras bredd och sen deras laganda. Då jag känner Almen väldans bra vet jag att hans bidrag är just det sistnämnda. Minns 2000 när jag lärde känna honom på Scandic, Järva Krog. Inte direkt ett ställe man vill bo på i fyra månader men så blev det. Almen och Teddy var också intagna vid tiden. Teddy hade med sin trevliga flickvän Sanne. Teddy och jag hade spelat en del U21-landskamper ihop så det blev ett naturligt umgänge. Onsdagar Solvalla och resten av tiden spenderades på Karlberg. Korta undantag gjordes för Solna centrum och kaffe med princesstårta hos Toni o Vasse. Ola A var den som åt mest tårta.

Efter ett tag på Järva krog började jag upptäcka skojaren som gömdes under det seriösa och intellektuella skalet. Jag pratar om Almen alltså. Vi delade rum under bortamatcherna och det hände mer än en gång att Mille fick tuppjuck på Almens minst sagt sjuka tilltag.

En kul sak, som dessutom tål att nämnas, var hemresan från Troyes i Frankrike. Vi hade åkt ur UEFA-cupen och skulle lämna tidigt dagen efter. Mille tog till orda efter kvällmaten: -"Generalväckning kl 0630 i morgon. Vi krunchar 0700 och tömmer sedan rummet 0800 för avfärd!". Jag undrade om han ville väcka oss också, efter det att han väckt generalen? Almen frågade om det gick bra att låna en del verktyg eftersom att bl a TVn var fastskruvad i väggen på rummet. -"Jag vill varken se eller höra dig och idiotjäveln till skåning förrän i morgon bitti!!!". Sagt och gjort. När Almen lastat in en fåtölj, ett soffbord och annat från rummet i spelarbussen rann det över på Mille.

Hur som helst var det just denna humor som skapade en god stämning i ett annars ganska tävlingsinriktat lag. Äta eller ätas kanske man skulle kunna säga. Vi förlorade inga av de åtta derbyna vi spelade med Almen i laget. Om jag inte minns helt fel avgjorde Andreas också minst ett par av dem.

Dagen till ära vill jag ödmjukt citera för alla kära gnagare jag lärt känna under mina två år i klubben, ni vet vilka ni är!

Ooo, vi e AIK som alltid tar poäng och alltid......