Det säger Elisabeth Melin, utredare på avdelningen för vård och omsorg på SKL, Sveriges kommuner och landsting.

SKL arrangerade på onsdagen en konferens i Malmö kring en ny kartläggning av kommunernas mottagande av ensamkommande barn och unga, men frågorna på pressträffen kom mest att handla om den aktuella situationen i och kring Malmö.

– Viktiga slutsatser från kartläggningen är att mottagandet är en komplex fråga, med flera myndigheter inblandade och oklarheter om hur lagarna ska tillämpas, samtidigt som regionalt samarbete är viktigt för att komma vidare, säger Elisabeth Melin.
Det nuvarande systemet, där kommunernas socialtjänst har huvudansvaret, infördes 2006. Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna blev då så kallade mottagningskommuner varifrån Migrationsverket snabbt ska slussa barnen vidare till en annan kommun som svarar för boende och omsorg under asylprövningen, och tiden därefter för dem som beviljas uppehållstillstånd.

Men bristen på kommunplatser innebär längre tider i ankomstkommunerna – därav de aktuella problemen i Malmö. Sammanlagt i de fyra kommunerna är den senaste siffran för antalet barn som väntar på kommunplats 410.
Migrationsverket har för 2009 tecknat avtal om drygt 1 200 platser i 167 kommuner, varav endast fem i Skåne: Lund, Eslöv, Höör, Osby och Ängelholm.
– Det är inte något självändamål att alla kommuner ska erbjuda platser, utan de nuvarande kan räcka om verksamheten utvecklas, säger Catharina Hast Markkula, expert på asylmottagning på Migrationsverket och en av föreläsarna på konferensen. Men samtidigt pågår diskussioner om att ankomstkommunerna skulle kunna bli fler.

Kartläggningen visar också på starkt engagemang hos de 169 kommuner som har avtal.
– De vill verkligen ta ansvar och har stort intresse för att höja sin kompetens, säger Elisabeth Melin.