Äntligen har jag fått tid över för Andrew Taylors Det blödande hjärtat (Bleeding Heart Square). Boken kom ut redan i augusti men det har hela tiden kommit andra böcker mellan mig och den. Kanske för att jag velat skjuta upp läsningen, velat spara något som jag i alla fall hoppas är riktigt, riktigt bra till den allra gråaste och tristaste hösten.
Andrew Taylor står sedan länge på min favoritförfattarlista. Roth-trilogin, deckarna i Lydmouth-serien och den fantastiska historiska thrillern Den amerikanske pojken är underbar läsning för den som gillar det gåtfulla, det som balanserar på skräckens kant och det som är riktigt, riktigt engelskt.
Taylors senaste bok på svenska, I det tysta blev jag i och för sig lite besviken på men Det blödande hjärtat har å andra sidan redan efter fem kapitel fångat mig fullständigt. Och, kan det bli på annat sätt när en av hyregästerna på lägenhetshotellet på Bleeding Heart Square precis har avslöjat vad det är som puttrar på hennes spis:
”Hur som helst, viskade hon som i förtroende, så är det inte lever jag kokar. Det är mr Serridges hjärta. Det vore synd att låta det förfaras.”