- När man begravs blir man antingen en luftförorening eller en vattenförorening, säger Folke Günther, systemekolog, och berättar att han och hans fru Jane, som var biolog, diskuterade detta långt innan hennes bortgång.
Hon ville inte bli någon förorening. När paret fick höra talas om den nya metoden, promession, som är ekologisk visste båda två hur de skulle begravas.
- Med dagens alla klimathot ska man inte ställa till med mer elände än man måste, säger han.

Det är den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak som har utvecklat metoden som offentliggjordes 2001.
Den avlidnes kropp fryses ner till minus 18 grader. Kistan sänks därefter ner i flytande kväve där kroppens vatten avskiljs och kroppen stelnar och blir skör. När kistan skakas faller kroppen sönder till ett stoft och kvicksilver, amalgam och andra metaller kan då urskiljas.
- Det finns ingen kvicksilverrening i krematorierna, det läcker ut i luften. På jordbegravningar läcker det ut i marken, säger Folke Günther som också vill begravas genom promession.

Just nu är hans hustrus kropp nedkyld i väntan på transport till Jönköping där en promessionsanläggning ska uppföras.
- Vi kommer att ha jordfästning till våren eller sommaren 2010, säger han.
En av Janes favoritväxter var Katalpa. Därför ska Folke plantera en Guldkatalpa på hennes grav. Trädet kan tillgodogöra sig näringen av stoftet eftersom lådan inte begravs så långt ner i jorden som en vanlig kista.
- Hennes stoft uppgår i växten och blir en del av trädet.