Nu får EU en president

19 NOVEMBER 2009 23.59

Efter 7 sorger och 8 bedrövelser har EU:s nya konstitution kunnat genomdrivas och godkännas av EU-topparna. Europas ledande politiker är så angelägna att, med viss pondus, få spela med på den politiska världsscenen, att de till varje pris vill skapa Europas förenta stater. De har ett mindervärdeskomplex gentemot storebror USA och därför har de drivit fram ett toppstyrt EU-projekt. Detta auktoritära unionsbygge är inget som vuxit fram underifrån genom folkens vilja och aktiva deltagande.
Med konstitutionen väl i hamn, träffas EU-ledarna för att utse EU-president och utrikesminister.
Om allt gick som planerat togs beslut i går.
Carl Bildt var påtänkt för det senare, men visar sig för aggressiv. På nyeuropeiska kallas det ordförande (eller rådsordförande) och hög representant. Det är väl för att lura EU-medborgarna att det är något annat och mindre, än vad EU-toppen verkligen avser.

Det finns ett antal kandidater till presidentposten, men mycket talade för att det skulle bli förre Labourledaren Tony Blair. Anledningen var att Blair har starka ledare på sin sida: Silvio Berlusconi, Angela Merkel, Nicolas Sarkozy och några andra. Stödet från dessa högerpolitiker säger väl något om att Tony Blair inte var mycket till Labourledare – arbetarledare.
Det som också talar för Blair, är att han är en formidabel demagog, så advokat han är. EU-projektet, som i mångt och mycket vilar på politiskt ordvrängeri, slug taktik och maktpolitiska manipulationer, behöver en demagogisk ledare som Blair, för att ledarna ska få sin vilja igenom.

EU-ledarna kunde på detta sätt tacka Blair för att han såg till att Storbritanniens medborgare inte fick rösta om EU:s nya konstitution, den som gör det möjligt att utse en president. Det hade säkert blivit ett rungande nej om britterna fått rösta, liksom det hade blivit i Sverige, om vi fått rösta.
Utanför EU-ledarnas listiga skara, finns det ett massivt motstånd mot krigshetsaren Tony Blair. (Besök sajten Stop Blair för en koll!) Han och George W Bush var de främsta bland de skjutglada politiker, som ledde anfallet på Irak. Anfallet motiverades med rena, medvetna lögner om Iraks massförstörelsevapen. (Både CIA och MA6 hade inga klara bevis för att det fanns sådana vapen i Irak och FN fann inga, vilket Blair och Bush visste.) Blairs och Bushs framsynta politik har lett till 100 000-tals döda i Irak. Med en EU-president som Blair, kunde EU-generalerna gnugga händerna. Blair skulle inte tveka att sätta in EU:s insatsstyrkor varhelst i världen de kan kriga för fred.

Tony Blair som president, skulle på andra sätt kosta EU en hel del. Utanför EU och USA är korsriddaren Blair inte en populär person, medan han i USA kan ta 100 000 dollar för en enda föreläsning. En person med denna, katolska, moraliska upphöjning, anser säkert att en rundhänt lönesumma är lämplig för uppdraget som president. Med Tony Blair som president, skulle EU får en person med strålglans, som kan ge moralisk övertygelse och sken åt den europeiska, politiska elitens projekt: ett förenat Europa. Möjligen sticker Blair andra ledare i ögonen? Idag vet vi hur det gick. Alf Ronnby