Det har gått ett halvt år sedan Victor dog.
Vid graven på Borgeby kyrka finns meddelanden, blommor och ljus.
Pappa Johan står och tittar på graven tillsammans med Victors farfar Jan.
– Där nere ligger den lille kompisen. Vilken fasansfull tanke det är...

Victor blev blott elva år. En pojke som spred ljus de första levnadsåren.
Han skrattade ofta och var väldigt aktiv.
– Han hade svårt att koncentrera sig, men det är inte så ovanligt i den åldern.
Rastlösheten var inget bekymmer, ansåg skolan.
Så pappa Johan var inte orolig. Inte förrän han upplevde att sonen blev alltmer tyst och orolig.
Först i årskurs tre förstod han att Victor mobbades.
– Det var främst tre pojkar som inte var snälla.
Victor var ovanligt stor för sin ålder. Men det hindrade inte plågoandarna.
– Jag sa till honom att inte slåss. Eftersom han var stor och stark var det viktigt att vara snäll, säger farfar.
Mobbningen eskalerade. Victors cykel punkterades ofta. En gång hade något hoppat sönder styret.
– På Löddesnässkolan sa man att cykeln ramlat. Ingen ville se, säger Johan.

Lärarna tog inte Victors parti, snarare tvärtom. De tyckte att han blivit jobbig.
Så småningom blev det en mobbningsutredning.
– Den blev aldrig slutförd.
Johan såg ingen annan utväg än att flytta Victor till Rutsborgsskolan.
Det funkade bra ett tag, sedan blev Victor orolig igen. Han var då tio år.
– Han sa att vissa elever inte var snälla. De frågade om han var efterbliven.
Victor var tidigt utvecklad och på väg in i en förpubertet.
– Han upplevde sig som stor och klumpig.

Till slut kom ett erbjudande om att flytta Victor till en specialskola med fyra lärare och bara fem barn.
– Jag var desperat och önskade Victor lugn och ro.
Men Victor blev slagen och hamnade i bråk med lärarna.
– Han blev alltmer frustrerad och utåtagerade.
Johan såg det som resultatet av en lång förnedring.
– Till slut tappade han självbehärskningen. Jag måste vara ärlig och erkänna att han inte var lätt att handskas med i slutet.
Johan sökte hjälp hos BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin. Victor ansågs normal och bollades tillbaka till skolan. Johan bad om hjälp med extern psykolog. Resurscentret sa nej.
Den 12 maj i år fann farfar honom död i hemmet.
– Jag blev så chockad att jag först inte insåg vad som hade hänt.
I dag kämpar familjen, med en äldre bror, för att klara vardagen.
– Ingen borde få uppleva detta. Varför fick Victor inte den hjälp han behövde?

Johan tror att skolorna kommer att förneka mobbning och måla upp honom som en rättshaverist.
– Jag är bara en pappa som ville att mitt barn skulle må bra.
Han förlåter mobbarna, men inte skolans svek.
– Jag berättar för att det inte ska hända andra barn.
Lomma kommun är anmäld till Skolinspektionen för hur man hanterat fallet.
BUP är anmäld till Socialstyrelsen.