– Det var en mardröm att gå till skolan, som jag sett fram emot innan.
Orden kommer från 10-årige Jacob. En snäll och lite känslig kille, enligt mamma och pappa.
Sådana egenskaper som kan straffa sig direkt i den ibland bryska skolvärlden.

Så illa som det gick för Jacob i skolstarten i ettan måste däremot vara ganska sällsynt.
Det dröjde inte länge förrän Jacob kom hem med sönderslitna kläder, som snart blev till rivmärken och blåmärken.
En dag i första klass ringde en fritidsledare hem till Stefan och Stina och berättade om en händelse under skoldagen.
– Sex killar i klassen hade fällt Jacob till marken. Sedan stod alla och sparkade på honom, säger Stina.
– Tidigare hade vi misstänkt att Jacob mobbades men nu fick vi det klart för oss.
En av pojkarna hade också försökt kasta en tegelsten i huvudet på Jacob.
Jacob berättade aldrig något hemma.
– Jag var rädd för att säga något, för då kunde jag bli ännu mer mobbad och slagen.

Stefan reagerade starkt på misshandeln och skällde ut pojkarna i klassen.
– Jag sa åt dem att aldrig mer lyfta ett finger mot min son.
Det skulle han inte ha gjort.
Rektor Åsa Nordh – som efter påtryckningar kallat till ett möte med klasskamraternas föräldrar – stängde ute Stefan och Stina från mötet.
– Mötet skulle ske i "glad och positiv anda". Jag riskerade att störa den andan, menade hon.
De förväntade reaktionerna från mobbarnas föräldrar uteblev.
– Vi tyckte att det var så märkligt att endast en pappa ringde oss efteråt, säger Stina.

Jacob mådde dåligt och grät varje dag. Stefan och Stina tjatade. "Man måste gå till skolan....".
Kränkningarna fortsatte och efter en ny "incident" vände sig Stina till fritidsledaren.
Svaret blev att konfrontationer var vardagsmat och att skolan inte kunde hålla på att ringa föräldrar hela tiden.
Skolan gjorde vissa försök att stävja mobbningen. Bland annat intervjuades alla pojkar i klassen.
– De sa till fritidsledaren att de bara slog Jacob en gång i veckan. De andra dagarna var de bara taskiga, säger Stina.

Stefan fick senare veta – av en pappa som varit kallad till mötet – att föräldrarna inte fått reda på vad som egentligen hänt den där dagen på skolgården.
– De fick höra att det inträffat en "kränkning". Inte konstigt att ingen ringde...
Åsa Nordh förnekade att skolan förminskat misshandeln.
– Hon frågade oss hur vi kunde tro något sådant. Hon sa också att hon anmält skolan till Skolverket för granskning av hanteringen.
– Men om det var sanningen vet jag inte, säger Stefan.

Trakasserierna fortsatte genom hela andra klass. Stefan och Stina föreslog att Jacob skulle få byta till parallellklassen, för att slippa närkontakt med plågoandarna.
Rektor Åsa Nordh gick med på det och ett tag blev Jacobs skolsituation bättre.
Efter ett halvår kom dock ett dråpslag: klasserna skulle slås samman till en.
– Det var ett katastrofbesked. Jacob skulle tvingas tillbaka till mobbarna.
Enligt skolan var det inget problem. Jacob behövde ju inte sitta bredvid sina antagonister...
– Vi såg bara en enda utväg – att byta skola, säger Stefan.
Man fann en skola, HC Education i Löddeköpinge. Där går Jacob i dag och alla problem med mobbning har upphört.

– Rektorn lyckönskade oss och tyckte att det var det bästa för alla parter, säger Stina.
Stefan och Stina har varit i kontakt med en advokat för att driva en process mot skolan och rektor Åsa Nordh.
Det visade sig dock vara svårt.
Nu tänker de istället anmäla till barn- och elevombudet (BEO).
– Men då riktas bara blicken mot Lomma kommun och inte den som är ytterst ansvarig, nämligen Löddesnässkolan och Åsa Nordh, säger Stefan.