Han ropade på hjälp!

Victors korta liv blev en tragedi, kvar står föräldrarna och andra anhöriga med sorgen och en skola och skolledning som måste ställa sig frågan varför de inte gjorde mer.

Det är ett trist faktum att mobbning förekommer i stor omfattning inom skolan. Alltför ofta sopas problemen under mattan. Lärare drar sig för att agera eftersom de fruktar konflikter, många skolledningar är för passiva, föräldrarna till mobbarna är alltför överslätande inför de egna barnens uppträdande och handlingsplanerna mot mobbning blir lätt bara pappersprodukter eller en läpparnas bekännelse.

Elvaårige Victor i Lomma var kanske inte något lätt barn att hantera vare sig för föräldrarna eller för skolan. Men skolan måste ha förmåga att snabbt identifiera när konflikter uppstår mellan elever och i värsta fall någon utsätts för mobbning för att han eller hon inte passar in i gemenskapen.
När det gäller Victor finns rader av varningssignaler dokumenterade. Han hade hotat med att ta sitt liv och sagt att han inte vill leva längre. Men hans rop på hjälp togs aldrig riktigt på allvar.

Att motverka mobbning är svårt, bygger på engagemang, tydliga handlingsplaner och kräver resurser. Ytterst handlar det om politiska prioriteringar som kommunpolitikerna måste göra. Lomma kommun måste ställa sig frågan om den kunde gjort mer och agerat annorlunda för att inte Victor i förtvivlan skulle ta sitt liv.

Hans liv slutade i förtid, men var övertygad om att han inte är den enda som är mobbad i Lomma. Victor räddades inte men det finns andra mobbningsoffer för vilka talet om årets skolkommun känns som ett hån.