Michael är en högutbildad universitetslärare. Lugn och vänlig i sättet.
Framför allt har han aldrig varit i kontakt med rättsväsende eller polis.
Förrän nu.
Han är åtalad för hemfridsbrott och snart är det rättegång.
– Det känns jobbigt och konstigt. Men vad skulle jag ha gjort annars?
Händelsen som utspelade sig den 3 april 2008 har sin förklaring i intensiv mobbning av sonen.
Till en början helt okänd för föräldrarna.
De fick bara ta del av symptomen.
– Christoffer var ofta sjuk och hade ont i magen. Han ville inte gå till skolan.
En dag kröp sanningen fram.
– Han var vansinnigt mobbad, men det fanns en utbredd mentalitet bland skolans elever om att inte tjalla till vuxna.
– Ett tag grät han praktiskt taget varje morgon men ville aldrig säga något.

När Michael och hans fru tog upp saken med skolan och klassföreståndaren visade sig att det var känt att Christoffer var utsatt.
– Vi fick inte göra något åt det, inte ens kontakta mobbarnas föräldrar. Det fanns en speciell grupp på skolan som tog hand om sådant.
Men skolans mobbinggrupp förmådde inte att göra något åt situationen, eftersom mobbarnas föräldrar menade att deras barn var oskyldiga.
– Det var oerhört frustrerande. Man måste uppleva det själv, hur jobbigt det är när ens barn mobbas.
Michael låg på skolan att göra något. Det slutade bara med att han och hans fru kände sig illa sedda av skolans ledning.
– Jag upplevde att vi uppfattades som udda, vilket är helt vansinnigt.

Vid påsk förra året kom Christoffer hem och berättade att han åter blivit slagen av en klasskamrat.
En annan pojke, den värsta plågoanden, hade hotat med att "du ska dö i påsk".
– Då kände jag att det inte gick att vänta på att skolan eventuellt skulle handla. Det var ett problem som skulle lösas med en gång.
Michael begav sig hem för att prata med föräldrarna till killen som varit mest pådrivande och uttalat hot.
De var inte hemma, men det var mobbaren.
– Han förstod direkt vad det handlade om. Jag var fruktansvärt arg och skällde ut honom.
Christoffer medger att han använda rösten för att skrämma den då 12-årige pojken.
– Jag måste vara ärlig i det avseendet.
Åtalet handlar om hur långt in i lägenheten Michael var.
Enligt mobbaren och systern några meter in, vilket skulle motivera ett åtal om hemfridsbrott.
Enligt Michael vid dörrtröskeln eller strax innanför.
– Och var jag hotfull? Ja, jag sa att om det händer igen får du problem med mig. Det kan kanske ses som hot.

Michael ångrar inte sitt agerande.
– Men vad skulle jag ha gjort? Jag orkade inte se min son må dåligt. Och faktum är att efter den dagen var mobbningen slut.
Han konstaterar att mobbare får stöd av skolan medan han själv står vid skampålen.

– Jag hängs ut eftersom alla papper i tingsrätten är offentliga. Pojkarna som mobbar skyddas däremot av skolan, de kan ljuga och gömma sig.
Michael säger att problemen i den aktuella klassen är välkända av skolan.
– Många elever, fem-sex stycken, har slutat i klassen. Då måste skolledningen inse att något är fel.