Orden signalspaning, Säpo och snabbutredning i samma mening borgar inte för god nattsömn.
Men enligt folkpartisten Johan Pehrson ska det nu "snabbutredas" hur Säpos behov av signalspaning i underrättelsesyfte ska skötas.
Hans yttranden i frågan har kallats utspel, även av allianskamrater, eftersom av oklara skäl varken Centerpartiet eller Kristdemokraterna fått något besked om den sådan utredning.
Med risk för att låta som om man ägnar sig åt dåliga ordvitsar: detta sänder fel signaler.
– En så känslig lagstiftningsfråga borde ha förankrats i justitieutskottet, inte minst bland allianspartierna, sade centerpartisten Annie Johansson, som satt med i referensgruppen till utredningen om Signalspaning för polisiära ändamål.
Själva Säpo beklagar sig just nu högljutt och menar att deras behov inte blir tillgodosedda. Men de ska knappast vara stolta över det buffliga sätt de har försökt påverka FRA-debatten på och bör knappast få diktera villkoren i det här läget.

FRA-lagen är inte på långa vägar så integritetskränkande som belackare låtit göra gällande, men detta innebär inte att man kan traska på i ullstrumporna utan att ta med frågans känslighet.
Att hafsa igenom en utredning som är en viktig symbolfråga är ingen bra idé, det ska såklart göras grundligt.
Ett av alternativen för Säpos behov är en separat myndighet för den spaning som de i undantagsfall får bedriva. Ytterligare en myndighet med befogenheter och verksamhet som folk inte begriper sig på är inte någon bra lösning, ska spaning ske ska det ske med så stor tydlighet och transparens som möjligt. Det görs troligtvis bäst av existerande myndighet, alltså FRA.