Gunhild Carling har ett spännande år framför sig. Hon avrundar det här och börjar nästa med sin jazz-varieté.

Drar på turné med julvarieté

Av Yvonne Erlandsson 23 DECEMBER 2009 04.00

JUL. Julafton i Afghanistan och juldag på Bolsjojteatern? Nej, Gunhild Carling bestämde sig för att inte ge sig i kast med de äventyren utan i stället stanna hemma i Sverige och ge sig ut på turné med sin jazz-varieté.
– Svensk jul och varieté, det känns som en oslagbar kombination, säger hon.

Gunhild packar in sitt storband, en stråkorkester och en danstrupp – så många som får plats i alla fall – i sin turnébuss och far i väg till Halmstad, där det är premiär 27 december, till Hässleholm dagen efter, till Ystad, Malmö, Göteborg, Helsingborg, Huskvarna och Stockholm.

Julvarietén har hon kört i flera år nu och den har börjat bli en tradition för många.
– Ja, och det är nästan lite jobbigt. Man måste ju förnya sig och samtidigt hålla stilen, funderar hon.

I år bygger varietén på en Victor Borge-hyllning som Gunhild premiärvisade i höstas.
– Det blir mycket musikaliska skämt. Min bror Max ska också få visa upp sig som kompositör med stråkorkestern, som jag också kidnappar, så de får spela Hollywood-stråkar till mitt storband.

I Malmö, Helsingborg, Göteborg och Stockholm kommer Harald Leander och Anna-Lena Brundin att dyka upp som gästartister. Och så finns planen att alla ska cykla enhjuling, avslöjar Gunhild.
Men julvarietén är långt ifrån enda tillfället att se och höra Gunhild Carling den närmaste tiden. Norska arméns musikkårer har fattat tycke för multiinstrumentalisten från Stockamöllan och vill ha med henne – överallt.

– Det började med att de såg mig på Youtube. Sedan bjöds jag in till en konsert med norska flygvapnet, som sändes på tv. Efter det har många musikkårer hört av sig. Bland annat ville norska marinens musikkår att jag skulle följa med till Afghanistan och spela på julafton. Att bo i tält och åka bandvagn låter väldigt spännande, men jag kunde inte riktigt bestämma mig för hur jag ser på det politiska läget i Afghanistan. Och dessutom har jag ju min varieté.
När Bolsjojteatern ska hålla gala på juldagen gick budet också till Gunhild.
– Jag har så svårt att tacka nej, men... Sverige är ju bäst kring jul.

Gunhild är en arbetsmyra. Och hon gör i stort sett allt alldeles själv när det gäller showerna. Lite myror i brallan verkar hon ha.
– Om jag inte jobbar någon kväll brukar jag kolla om det inte finns någon teater jag och familjen kan gå på.

Hamnar Gunhild hemma i Stockamöllan med maken och de två barnen, då är det mest för att det råkade bli så.
– Men när man sitter där och pratar och tittar på elden – vi har ingen tv – då lugnar jag ner mig och känner; "Herregud vad skönt det är att vara hemma."

Det kommande året bjuder på en hel del annat än hemmakvällar. Ukraina, Litauen, Finland, Tyskland, Polen, Frankrike, festivalen i Stockamöllan, Italien – och Diggiloo-turné. Gunhild är solist på turnén som gör cirka 25 spelningar runtom i Norden kommande sommar.
Då ska hon också sticka emellan med ett par jazzfestivaler här och där. Till hösten blir det Brasilien.

Vad ser du speciellt fram emot nästa år?
– Jag ser alltid fram emot nästa spelning. Och jag ser fram emot att utvecklas, att mina låtar ska komma ut.
Gunhild fick nyligen motta ett tonsättarstipendium. Planerna är att samla till en platta med eget material, jazzlåtar med sköna ackord och texter om kärlek i Fats Wallers och Gershwins anda.
Diggiloo-turnén är också något hon ser fram emot.
– Jag tycker att det är så roligt att jobba med Lasse Holm och Torgny Söderberg i Diggiloo-projektet. De säger till mig att allt jag behöver är en hit. Att alla sitter med trumfkort och och att det bara gäller att spela dem i rätt ordning, inte slösa bort dem. Själv tänker jag mest: "Här ska livet levas. Det är kul, det är en resa!"