Nyligen har man i Ukraina firat femårsdagen av de massdemonstrationer i Ukraina som ledde till att Viktor Jusjtjenko fick presidentposten. Aktionen som samlade tusentals entusiaster som kamperade på Maidan Nezalezjnosti, det centrala torget i Kiev fick så småningom namnet Orangerevolutionen efter färgen på demonstrationernas banderoller och armbindlar.
Jusjtjenko sågs då av sina anhängare som frälsaren som skulle göra upp med brottslighet och korruption och föra landet in i EU och Nato. Så har det definitivt inte blivit. Mannen som bars upp av en våg av folklig entusiasm har enligt de senaste väljarundersökningarna bara fem eller sex procent. Trotsigt ställer han upp i det kommande presidentvalet den 17 januari i alla fall men hans chanser är ju försumbara. Även om det finns en tredje kandidat att räkna med, parlamentets förre talman Arsenij Jatsenjuk, kommer slaget att stå mellan Viktor Janukovytj, som förlorade förra gången, och Julia Tyimosjenko, som stödde Justjenko under de orangefärgade fanorna på Självständighetstorget.
-Hon sågs då av många som en ukrainsk patriot, säger Niklas Bernsand, forskare och Ukrainakännare vid Lunds Universitet. Sedan har det blivit klart att damen, som uppträder med en tjock fläta på sitt blonda hår, är mer av en entreprenör än en politiker med ett klart definierat program.

Tyimosjenko har också varit i blåsväder för sin affärsverksamhet inom energibranschen men hon var den förhandlare som lyckades komma överens med Ryssland, när Gazprom vred av kranarna till gasledningen, då Ukraina vägrade gå med på den ryska prishöjningen för ett år sedan. Det sågs som en straffaktion mot president Jusjtjenko vars strävan gäller att knyta Ukraina till Västeuropa.
Ukrainas grundproblem är landets klyvning som i stora drag följer floden Dnipro (Dnjepr). Vänstra stranden avgränsar det område, där man talar ukrainska, ett östslaviskt språk, släkt med ryska och vitryska som skrivs med kyrilliskt alfabet. Det finns dock ukrainskspråkiga trakter i öster, framförallt på landsbygden. Öster om floden är det i stort sett ryska som gäller, men många är tvåspråkiga och ukrainskan har gjort framsteg sedan självständigheten 1991. Stora delar av Västukraina tillhörde Polen mellan världskrigen och ännu tidigare Österrike-Ungern. Där finns gamla småföretagartraditioner medan östra delen av landet och framför allt Dnjepropetrovsk präglas av tung industri inom kol- och stålsektorn som är samlad i stora konglomerat enligt sovjetisk modell.
Även om ukrainska nu är landets officiella språk, talar många medborgare enbart ryska medan invånarna i väst håller fast vid ukrainskan. Det har t.o.m. hänt att rysktalande kunder vägrats service av expediter i butikerna i Lviv, Västukrainas största stad. Klyvningen avspeglar sig också i den politiska situationen. Det var västukrainarna som främst stod bakom Jusjtjenko och Tymoisjenko, medan Janukovytj var Östukrainas kandidat.
-Alla där är inte så förtjusta i Janukovytj, men de ser inget alternativ, kommenterar Bernsand, som också påpekar att samma sak gäller för kandidaterna från Nasja Ukraina, Jusjtjenkos parti. De unga idealister som mötte upp på Maidan för fem år sedan, är nu desillusionerade. Somliga vill t.o.m. flytta utomlands.
Gunnel Arbin