Vårt samhälle drabbades av finanskris för drygt ett år sedan och svångremmarna drogs åt överallt.
Så också inom Lunds kommun. Idrotten fick veta att framtida investeringar låg mycket långt bort i fjärran. Planer som funnits gällde inte längre. För nästan exakt ett år sedan sattes Killebäckskolan i brand och förutsättningarna för både skola och idrott i byn förändrades över en natt.
Genom ett framgångsrikt lagarbete lyckades man lösa skolsituationen på ett föredömligt sätt. Massmedia bevakade nästan dagligen för nyhetsvärdet var högt.
Södra Sandby IF ställde upp i ledet och bidrog både med lokal, personal och stöd. När sedan de provisoriska barackerna var på plats, så försvann nyhetsvärdet.
Att barackerna placerades på den enda grusplan som SSIF förfogade över glömdes nästan bort. Lojalt ställde ledare, aktiva och föräldrar upp den första vintern. Vi körde runt till andra grusplaner i kommunen. Vi till och med tränade på parkeringsplatsen i Hardeberga.
I de diskussioner som följde med kommunen fick vi förståelse för vår situation, men i rådande ekonomiska läge fanns inga möjligheter att t.ex. bygga en konstgräsplan för att rädda vintern 2009-10. Något som skulle kostat sex-sju miljoner kronor.
Under hösten har vi börjat skönja en springa hopp på den globala ekonomiska himlen.
Inom kommunen verkar de tidigare förutspådda underskotten vändas till ett litet överskott. I detta perspektiv är det oroande att följa debatten i stan om Klostergårdsområdet. Här riskerar prestige göra att de byggen som fortfarande inte kommit i gång inom Klostergårdsområdet nödvändigtvis skall ske exakt så som tidigare var tänkt.
På resans gång har det kommit fram alternativ som gör att byggnadsplanerna kan genomföras till en kostnad som är 20-25 miljoner kronor lägre än det ursprungligt beslutade. Väljer man något av de dyrare alternativen så krävs det dessutom investeringar på andra platser i stan för idrottsytor som försvinner på Klostergården.
För oss som bor ute i byarna känns det märkligt att man inom område efter område ska ha så svårt att satsa en del pengar här ute. Konstgräsfrågan för fotbollsklubbar är ett sådant exempel.
I Södra Sandby IF har vi tvingats acceptera ytterligare en vinter i exil, därefter får vi grusplanen tillbaka. Då öppnas möjligheten att så fort barackerna är borta göra grusplanen till en konstgräsplan till halva priset av en helt nyanlagd.
Liknande möjligheter finns i Genarp, Veberöd och Torna Hällestad. Vidgar vi perspektivet till hela kommunen, så finns det fem-sex befintliga grusplaner som kan konverteras till konstgräsplaner för storleksordning tre miljoner kronor vardera. Sammantaget den storleksordning pengar som är på tapeten om man inte väljer det billigaste alternativet på Klostergårdsområdet.
De pengar som hade behövts till ersättningsytor kunde därefter användas till att rusta upp hygienutrymmena på våra idrottsplatser och idrottshallar till en standard som får ungdomarna att vilja duscha efter sin träning.
Det enda som krävs är att alla inblandade lägger prestigen åt sidan och hjälps åt. Från Lundafotbollen står alla klubbar inom FALK (Fotbolls Alliansen i Lunds Kommun) enade bakom denna tanke.