| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
En doktorsavhandling i sociologi får normalt inte mycket uppmärksamhet. Men en sådan nypublicerad förtjänar att ta sig igenom mediebruset och inte minst ha politiker som adressater.
Forskaren Anna Angelin vid Lunds universitet har studerat vad som händer senare i livet med de som redan som unga är arbetslösa i längre perioder. Resultatet är mycket nedslående. Ung och arbetslös blir också gammal och arbetslös.
Anna Angelin har studerat hur det gick för ungdomar – 70-talister – som var långtidsarbetslösa under 1990-talskrisen. En farligt stor andel av dem är arbetslösa också i dag.
Den person som är marginaliserad i 20-årsåldern löper 6-7 gånger större risk att också vara det senare i livet jämfört med en jämnårig som fått in en fot på arbetsmarknaden.
Tidig ungdomsarbetslöshet leder till en social utstötningsprocess som i värsta fall riskerar att bli livslång.
Värst är det givetvis för individen som kommer att leva ett ekonomiskt fattigt liv men också hamnar i farozonen för drogmissbruk, kriminalitet och försämrad hälsa både fysiskt och psykiskt. Men det leder också till stora samhällskostnader eftersom dessa unga människor som aldrig får fotfäste på arbetsmarknaden tvingas till ett liv beroende av de sociala trygghetssystemen.
Avhandlingen gäller effekterna av krisen på 1990-talet. Nu upplever vi en kris av lika allvarligt slag, dessutom en kris där gruppen ungdomar i ännu högre grad bär en oproportionerligt stor del av arbetslöshetsbördan.
Resultatet av avhandlingen är inte överraskande, men styrker att det politiska systemet inte tagit effekterna av långvarig ungdomsarbetslöshet på tillräckligt stort allvar.
De med svagast ställning på arbetsmarknaden som unga är de som går ut skolan med icke godkända betyg eller aldrig börjat eller slutfört en gymnasieutbildning. Arbetsmarknaden är en marknad i ordets bokstavliga mening och leder till att arbetsgivarna väljer den med bäst kompetens. Det blir början i utstötningsprocessen där de som ratas på arbetsmarknaden sedan får svårt att få en andra chans.
Dessutom hamnar de i en ond cirkel. Hos varje arbetsgivare ringer larmklockor när en arbetssökande varit långvarigt arbetslös. Misstanken uppstår att den personen saknar rätt förutsättningar för ett jobb. De utgör tillsammans med de långtidssjukskrivna de svagaste grupperna på arbetsmarknaden, svagare än invandrare som annars mycket av fokus i arbetsmarknadsdebatten ligger på.
Den totala arbetslösheten kommer att slå nya dystra rekord nästa år. Allra värst är ungdomsarbetslösheten där Sverige har fler utan jobb än andra jämförbara länder. Det visar tydligt att vi måste få ett nytt synsätt och nya metoder för att hantera ungdomars arbetslöshet.
De arbetslösa ungdomar som har brister i sin utbildning måste snabbt sättas på skolbänken igen i stället för att få försörjningsstöd (socialbidrag). De som inte behöver vidareutbildas måste in på särskilda aspirantjobb så att de inte har några luckor i sina meritförteckningar när de söker nya jobb. Annars knäcker vi dessa ungdomar för livet.
Missa inte vår kompletta tv-guide!