Att göra en helt ny pjäs på temat homosexualitet var inte det självklara valet.
– Vi letade igenom en massa pjäser, många handlade om aids som ju i många år kopplades med homosexualitet. Så småningom insåg vi att det inte fanns något nutida material, säger Ronny Danielsson.
Med inspiration från sitt projekt Malmö berättar, där Malmöbor i hela sin bredd berättade sina historier, har Ronny, dramatikern Klas Abrahamsson och koreografen Roger Lybeck satt ihop föreställningen som baseras på cirka 25 intervjuer med homosexuella män.

– Vissa intervjuer är så hemliga att vi inte ens kunnat anteckna dem, andra har vi fått spelat in.
Intervjuerna har kokats ner till sex karaktärer som på scen gestaltas av Göran Dyrssen, Lindy Larsson, Kenneth Milldoff, Bashkim Neziraj, Magnus Schmitz och Mårten Svedberg. Sportsbögen, heterobögen, Bagdadbögen, nostalgikern, iakttagaren och sökaren väver ihop sina historier i en associativ form med musik, dans och text. En upplöst teaterform kring frågeställningen som handlar om kärlek och utanförskap. Premiären ska äga rum på Intiman i Malmö 6 mars. 7 januari är det dags för ensemble och ledningsteam att träffas för första gången och påbörja repetitionsarbetet.

Också Ronny själv har blivit intervjuad, men vilken historia som är hans vill han inte lyfta fram. Allt för att arbetet med ensemblen ska gå lättare. Han vill inte verka som den som sitter med facit.
– Jag finns med ganska mycket och det är lite scary. Inte att berätta, men när man ser manus. Det där är ju jag.
Utanförskapet är en central punkt i berättelserna. Tanken var inte att de skulle handla om den gängse bilden, inte om "Mark och Jonas".
– Detta berör utanförskap, det som finns för homosexuella i till exempel sportvärlden eller i vissa kulturer där det fortfarande är laddat att vara homosexuell. Det speciella är att de här grupperna råkar ut för utanförskapet på grund av sin sexualitet och identitet.

Ronny Danielssons föreställningar har ofta handlat om mångkultur. Och intresset för det hänger ihop med intresset för utanförskap.
– Vi måste visa Malmö som det verkligen ser ut. Det är väldigt viktigt. Vi har ett ansvar att ta med inte bara vit medelklass i åldern 50-85, utan även den andra publiken. Många skolklasser ska få se föreställningen. Det här kan bli ett sätt att närma sig ett ämne som kan vara svårt annars. Här kommer det per automatik.

Är homosexualitet verkligen ett så laddat ämne fortfarande?
– Ja, i vissa sammanhang. Låt mig ge ett exempel. Tänk om en känd fotbollsspelare gick ut och sa: "Det här är min pojkvän", vilka reaktioner det skulle väcka. I sportvärlden, speciellt när det gäller fotboll och ishockey, hör man inte talas om homosexualitet. Man får inte prata om det.

Att hålla en annan identitet som fasad har varit vanligt också i andra offentliga yrken.
– Jag minns fortfarande hur förvånad jag blev när engelska skådespelaren Ian McKellen kom ut. Många av "tjusarna" på film genom tiderna har visat sig vara homosexuella.
Musikal och gayfolk är också något som ofta kopplas ihop.
– Men det finns ingen sanning i det, enligt mina erfarenheter. Däremot vet jag att världen skulle vara gråare och tristare om inte gayfolket funnits. Så är det absolut.