På ledningsnivå kämpar cheferna med att få det mest akuta att fungera.

– Vi har fått göra en hård prioritering och först ta det som måste fungera till årsskiftet. Det handlar om två separata sjukhus som ska fungera tillsammans, säger Håkan Cederholm, chef för drift och ekonomi.
Bara sådana saker som att det nya storsjukhuset Sus ska ha en enhetlig adress och att inskrivningssystemet av patienter är det samma har tagit tid att åtgärda, fortsätter han.
Journalsystemen är emellertid fortfarande åtskilda.

– Det går att komma åt och läsa alla journaler, men det går inte att skriva i det andra sjukhusets filer. Detta problem har hög prioritet, men det är inte löst, säger Håkan Cederholm.
Johnny Wallin, vårdförbundet, ser både för och nackdelar med sammanslagningen.
– Vi tycker ungefär som med Proluma. Det som förbättrar verksamheten är bra, det som försämrar är dåligt, säger han.


Facket är kritiskt till att alla förändringar ska genomföras i en sådan hast och att samverkan med de anställda har varit dålig.
För den enskilde medarbetaren kan processen vara jobbig.
– Folk är oroliga för vad som ska hända med dem. Man är sig själv närmast när sådant här händer. Vi hoppas att ledningen ser oss som individer, säger Johnny Wallin.
Hittills har sammanslagningen mest lett till förändringar i ledningsstrukturen, påpekar Johnny Wallin.
– Vi har fått nya divisionschefer, men hur mycket rör det mig som är sjuksköterska på akuten?
På infektionskliniken tar undersköterskorna Slobodanka Sebez och Stina Hallberg utvecklingen med ro.
– Jag tror inte att det blir så stora förändringar. Men det är en bra idé att få bort lite chefer. De kostar mycket, säger Stina Hallberg.
Irène Fröjvall, avdelningssamordnare på ortopeden, är däremot kritisk.

– Jag är rädd att det blir mycket transporter för patienterna. Det blir mer uppdelat. Vi kommer att operera en viss typ av patienter och Malmö en annan, säger hon.
Hennes chef Marie Lilja ser mest fördelar.
– Jag har stora förväntningar på sammanslagningen. Vi kan ge och ta. Malmö är duktiga på mycket och vi på annat, säger hon.
Just ortopeden är dock lyckligt lottad. Cheferna har förberett förändringen på ett föredömligt sett och gett god information, menar Marie Lilja.