| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
SKURUP. Med vetskapen om att han kunde dra sig ur efter ett knappt år tackade Thomas Holmgren ja till uppdraget.
Nu har han bestämt sig för att stanna.
Den 27 november 2007 beslutade fullmäktige, med röstsiffrorna 22-17, att kommunen skulle lämna Sydskånska gymnasieförbundet.
Förbundets hyresavtal för lantbruksskolan sades upp och lärare och elever blev oroliga för framtida studier och arbete.
Gymnasieförbundet flyttade ur lantbruksskolans lokaler under sommaren 2008 och under hösten samma år startade Skurups kommun gymnasieskola i egen regi i lantbruksskolans lokaler. Hur mycket utträdet har kostat är omtivstat men det handlar om tiotals miljoner kronor. Ett och ett halvt år efter start går skolan back med fyra miljoner och Åsa Johansson, första rektorn i kommunens egen regi, har lämnat sitt uppdrag.
I två veckor funderade Thomas Holmgren innan han bestämde sig för att lämna Mackleanskolan för ett uppdrag som vikarierande rektor på Nils Holgerssongymnasiet.
– Jag ringde till Rolf (Christersson, kommundirektören, red. anm.) och frågade hur stort underskottet var. Och frågade om han förväntade sig att jag skulle trolla bort det under första året, berättar Thomas Holmgren och förtydligar att svaret han fick var att han förväntades hålla det under kontroll.
I tjugo års tid hade Thomas Holmgren då arbetat som lärare, studierektor och rektor på Mackleanskolan och kände sig mer än trygg med uppgifterna. Som barn ville han bli lokförare men intresset för matematik ledde honom in på en lärarkarriär.
Under tiden som pedagog sade alltid kollegorna till varandra "Det gäller att inte vara dum, för du kan man bli rektor".
Här stod nu Thomas Holmgren inför uppgiften att styra upp ekonomin på en skola som varit i blåsväder i snart två års tid eller avsluta sin yrkesbana på skolan han kunde utan och innan. Till slut bestämde han sig för att tacka ja till förfrågan under en begränsad tid för att inte behöva avsluta sin karriär någonstans där han vantrivdes.
Men det tog inte lång stund innan Holmgren upptäckte att förändringen var precis i det slag han hade hoppats på.
– Det blev roligare än jag hade föreställt mig. Det finns en väldig vilja hos personalen att få det att fungera. Sen finns det problem som på alla andra skolor. Det är liksom inte det att det är enklare. Det är mer spännande och utmanande, förklarar han.
Ålder: 63 år
Bor: Saritslöv
Yrke: adjunkt i naturvetenskapliga ämnen
Familj: fru Helen Ljungkvist Holmgren och två barn som bor hemma samt fyra som är utflugna.
Intressen: naturen, läsning, trädgårdsarbete och huset.
Några månader in på vikariatet tackade han ta till en fast tjänst och nu funderar han på att kanske fortsätta efter pensionen.
– Jag skulle vilja få skolan på fötter med ett gott rykte, säger han.
Redan nästa år siktar han på nollresultat fast han tidigare sagt sig behöva ytterligare ett år.
– Går vi fyra miljoner back igen går jag i pension, säger han och ångrar sig snabbt.
Det är alltför många som lovat att äta upp gamla hattar som suttit och tuggat filt.
– Men så stora svårigheter kan jag inte tänka mig att det blir.
Missa inte vår kompletta tv-guide!