Polen lysande stjärna i EU

Ett förhållandevis långt liv i nyhetsbranschen har lärt mig följande. Bra nyheter är egentligen dåliga nyheter. Och vem vill höra talas om dåliga nyheter? Bättre då med dåliga nyheter som i själva verket är bra nyheter. Eller som någon uttryckt det: en bra nyhet är sånt du vill läsa om grannen men inte om dig själv.
Polen är granne med Sverige och framför allt med Skåne. Det ekonomiska krisåret 2009 klarade Polen bättre än något annat av de 27 EU-länderna. Polen är det bekräftande undantaget, den lysande Betlehemsstjärnan när världens alla ekonomer samstämmigt sjunger "Midnatt råder". Tillväxten för 2009 låg på nära 2 procent, håller i sig och väntas stiga under detta år. Jag menar vem vill höra talas om sånt? Polen ska ju per definition vara ett sämre lottat land än framför allt Sverige. Allt annat är dåliga nyheter.
Jag läser i en opinionsmätning att polackerna är optimistiska inför 2010. Det är en utmanande, ja nästan fräck attityd i en tid då pessimism äntligen har accepterats som en grundläggande mänsklig rättighet. Så till exempel är det bara sex procent som fruktar att de kommer att förlora jobbet under 2010.

Även om det ekonomiskt går bra för Polen ligger landet långt efter väst. Under 2009 nådde Polens BNP för första gången upp till femtio procent av vad Tyskland, EU:s rikaste land, presterar. Eller annorlunda uttryck. Först om tidigast tio år kommer Polen upp till samma levnadsnivå som Portugal, det gamla EU:s fattigaste land. Dessa jämförelser säger en hel del om hur kommunisterna lyckades köra sin planekonomi i botten innan demokrater och marknadsekonomi tog över för 20 år sedan.
Polens finansminister Jacek Rostowski korades nyligen av The Banker magazine (ingår i Financial Times group) till Europas bästa finansminister. När premiärministern Donald Tusk inför regeringsbildningen 2007 presenterade sin okände finansminister skedde det med orden: "En engelsk icke partibunden ekonom." Sant är att akademikern Rostowski också har brittiskt medborgarskap och fortfarande har kvar sin familj i London. Sedan en tid tillbaka är han dock medlem i liberala Medborgarplattformen (PO).

Den marknadsliberale Rostowski fick priset som Europas bästa finansminister på grund av sitt "lugna och skarpsinniga agerande". Inga stabiliseringspakter, inga åtgärdspaket, inga brandkårsutryckningar för att rädda bilindustrin, däremot dra ned på den centrala byråkratin och ministeriernas budgetar. De polska bank- och kreditsystemen är gammaldags sunda och hjälper därmed finansministern. I t ex "min" polska bank får jag 6,5 procent på sparat belopp medan det kostar saffran att låna pengar. Det leder till ökad konsumtion och bättre välfärd.
Med den här lite gammaldags polska inställningen känns det tryggt att en polack, Janusz Lewandowski, utsågs till EU:s kommissionär i budgetfrågor. Min prognos är att vi kommer att få höra talas mycket om Polen under de närmsta åren. Knappast när "hund bet människa" men däremot när – "människa bet hund".