Shells jakt på naturgas har varit en av de mest laddade miljöfrågorna i Skåne på många år. På tre platser i Sjöbo, Hörby och Tomelilla kommuner ska Shells borr arbeta sig ner till alunskiffret många hundra meter under jord för att hämta upp prover som sedan ska avgöra om det går att utvinna naturgas. Protesterna från miljörörelsen har varit massiva och den som har den tuffa uppgiften att förmedla Shells syn på projektet är alltså Henry Carlsson.

Många är de naturgasmotståndare som gärna skulle vilja kalla honom djävulens advokat och att det är en kontroversiell uppgift han har, det sticker han inte under stol med.
– Att komma till Österlen och göra något som inte har med turism att göra, det är klart att det väcker motstånd, det var det inga höga odds på.
Innan han tog jobbet funderade han också länge på om han verkligen kunde försvara letandet efter gas.
– Innan jag tackade ja ville jag verkligen se vad det handlade om så jag visste att jag kunde stå för det, det är ju trots allt fossilt bränsle vi är ute efter. Jag skulle aldrig kunna representera något som jag inte känner håller.

Det som fick Henry Carlsson att skriva under anställningskontraktet var att han efter att ha satt sig in i ämnet kom fram till ståndpunkten att naturgasen är en nödvändig fossil brygga i övergången till förnyelsebara energikällor. Han tyckte helt enkelt att det kändes som ett miljömässigt tryggt alternativ i förhållande till andra fossila bränslen, ett alternativ som dessutom kan bidra till att gynna biogasproduktionen i och med att samma pipelines kan användas.
– Hade det handlat om olja hade jag aldrig tagit jobbet. Olja och kol, det måste vi bort från.

Henry Carlsson började sin yrkesbana som journalist, först på en liten tidning i Blekinge och på radion och från 1974 till 1981 på Kvällsposten i Malmö.
– På den tiden fick man jobba en provvecka utan lön och det gick bra. Jag gjorde ett par scoop och sedan blev jag anställd.

Efter ytterligare några journalistjobb, bland annat som miljöreporter på Sydsvenskan, bestämde han sig i mitten på 90-talet för att "byta sida", att börja jobba med pr och marknadsföring i stället. Han startade en egen firma och under det senaste 15-talet åren har han hjälpt företag och organisationer med att hantera kommunikation och mediekontakter. Främst har det handlat om företag inom energibranschen och det var mycket därför som Shell värvade honom till jobbet som kommunikatör för gasborrningsprojektet.

Han säger att han aldrig direkt ångrat att han lämnade journalistskrået. Men visst har det många gånger genom åren sugit i murveltarmen, det erkänner han.
– Ibland vet man om skandaler på kommuner eller företag man jobbar med. Inte här på Shell men på andra håll har jag fått reda på sådant som aldrig kommit ut. Men då är det bara att knipa igen och berätta för hustrun som förfasar sig.

Jobbet som kommunikatör på Shell handlar om mycket mer än att synas i media. Henry får göra allt från att ordna med bostäder åt arbetarna på borrplatsen till att tolka och sköta olika former av myndighetskontakter. Men en stor del av arbetet handlar om att i offentlighetens ljus informera om borrningarna och bemöta miljörörelsens protester. Han säger att han har stor respekt för att människor känner oro inför vad som är i görningen.
– Det är inte mitt jobb att övertyga folk om att provborrningarna är det bästa projekt som någonsin hänt, men jag vill åtminstone nå en acceptans för vad vi kan göra för energitillförseln.