Helena Grantinge var tre eller möjligen fyra år gammal när hon började dansa. Först klassiskt, men så småningom även show och jazz.
– Det underbara med dans är att allt i kroppen följs åt, från lilltån upp till huvudet. Och så älskar jag teknik. Och disciplin. Danslärare är ofta rätt strikta, det är inget tjafs. Det gillar jag.
Vid 18 års ålder sökte hon in till Balettakademin. Då hade hon redan hoppat av gymnasiet för att kunna satsa helhjärtat på dansen. Men hon kom inte in.
– Jag blev jättedeprimerad, och la av med dansen bara smack, sådär. Vad var det för mening med att träna två timmar om dagen sex dagar i veckan om man ändå inte kom in på Balettakademin, tyckte jag.
Men efter ett par ganska tråkiga år, helt utan dans, ringde plötsligt telefonen.
– Det var Ingvar Andersson som hade hört talas om mig, och undrade om jag ville vara med och dansa i hans revyer.

Och det ville hon förstås. Under några år jobbade hon med shower och revyer, samtidigt som hon pluggade in gymnasiet och försörjde sig på småjobb hemma i Lomma.
– Jag blev med barn ganska snart, men det hindrade mig inte från att fortsätta dansa. När min dotter var tio månader började jag igen.
1994 fick Helena Grantinges man jobb i italienska Modena.
– Planen var att vi skulle stanna i ett år, men så blev det inte alls.
Familjen blev i stället kvar i åtta år i ett land där Helena Grantinge kände sig väldigt hemma. Inte så konstigt, kanske, med tanke på hennes påbrå.
– Mamma träffade min italienska pappa när hon var 18 år gammal, och jobbade som au-pair i London. Hon blev head over heels förälskad. Och gravid.

Löftena om att fadern skulle komma till Sverige och gifta sig med lilla Helenas mamma visade sig vara tomma ord. Han har aldrig funnits med i hennes liv, något hon gärna skulle vilja ändra på.
– Jag har till och med skrivit till TV4-programmet Spårlöst, för att kanske få hjälp genom dem. Det skulle vara fantastiskt att få kontakt med pappa.

Men är hon inte arg på honom för att han svek familjen?
– Nej, det finns inget att vara arg på. Jag hade en jättefin barndom. Min mormor blev gravid ungefär samtidigt som mamma. Hon ammade både mig och min morbror Christer samtidigt, eftersom mamma var tvungen att börja jobba när jag var fem månader.
År 2000, när Helena Grantinge födde sitt tredje barn, inträffade något som skulle förändra hela hennes liv. En latent fraktur i ryggraden, som hon antagligen fick under sina mest intensiva år som dansare, orsakade en kotglidning med en intensiv smärta som följd.
– Att dansa gick absolut inte, det gjorde skitont. Jag prövade allt från kickboxning till yoga, men inget funkade.

2002 drog familjen vidare till Saudiarabien.
– Det var som att flytta till en helt annan värld. Häftigt och roligt. Fast lite äckligt också. Om man som kvinna skulle röra sig utanför compoundet där vi bodde måste man ha med sig ett papper från sin man. Helt sjukt. Och man fick inte köra bil, och givetvis inte ha något jobb.
Det var i Saudiarabien som Helena Grantinge kom i kontakt med pilates, och till sin gränslösa lycka märkte hon att hon äntligen hittat en träningsform som inte gjorde ont utan tvärtom stärkte henne. När hennes tränare så småningom flyttade vidare till Dubai, fick hon ta över hennes klasser, och när hon 2006 kom hem till Sverige igen startade hon en egen pilatesstudio i villan i Lomma.

I dag har hon specialiserat sig på pilatesvarianten Stott Pilates.
– Enkelt uttryckt kan man säga att den är mer modern, och att den innehåller mer anatomiskt tänkande än vanlig pilates.
Helena Grantinges lilla källarstudio, Isensi, är full av stora bollar och avancerade maskiner. Här arbetar hon och hennes kunder med mjuka rörelser för att sakta bygga upp en ökad muskelstyrka och en bättre kroppskontroll.
– Inom pilates jobbar man med långa muskler, det är därför dansare älskar det. Dessutom är rörelserna ofta väldigt vackra.

Hennes lilla företag går bra, och planen är att inom kort flytta till en större lokal samt att utöka sin certifiering inom fler pilatesgrenar. För även om hon älskade livet som utlandssvensk är hon numera nöjd med livet på hemmaplan, och har just nu inga planer på att röra på sig.
– Att komma hem från Saudiarabien var ren eufori. Leverpastej, gummistövlar, årstiderna, tandvården, allt! Det är jättefräckt att leva i ett annat land, men Sverige är fantastiskt.