| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
KRÖNIKA. Vad skall man tro? Vi kan redan nu befinna oss i inledningen till en istid.
Den varningen utfärdar Wibjörn Karlén, professor emeritus vid Stockholms universitet och klimatforskare i Expressen i torsdags.
Han är långtifrån ensam bland respekterade forskare att tillhöra klimatskeptikernas skara, de som hävdar att det inte finns entydiga samband mellan klimatuppvärmning och förorenande utsläpp utan snarare ser andra orsaker till atmosfärens uppvärmning och menar att återkommande cykliska klimatförändringar har vi upplevt även tidigare i historien.
Klimatmötet i Köpenhamn fick en märklig epilog när deltagarna fick resa hem under bistraste vinterkyla och president Barack Obama fick tidigarelägga sin hemfärd med Air Force One för att inte riskera att bli fast på Kastrup.
Klart är att klimatskeptikerna är i minoritet bland klimatengagerade forskare. Mer talar för än emot att klimatet är hotat av utsläpp. Ändå bekymrar det mig att de som företräder en mer alarmistisk linje blivit alltmer högljudda och intoleranta mot alla avvikande åsikter.
Svåra vetenskapliga frågor mår aldrig väl när anhängarna av en uppfattning agerar som om de tillhörde en kyrka med en enda sann lära.
Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att avgöra rätt och fel.
På 1980-talet var jag med en grupp politiker och journalister och studerade skogsdöden i Tyskland. Enigheten bland forskarna den gången var också rätt stor. Bakom skogsdöden låg försurande utsläpp från bilar, uppvärmning och industrier. Det skulle handla om några år innan skogarna skulle börja dö även i Sverige. Och jag gjorde som de medföljande kollegorna, skrev alarmistiska tidningstexter som varnade för den snabba skogsdöden.
I dag har vi facit. Skogsdöden ebbade ut, andra förklaringar som några tätt på varann följande torrår kan ha legat bakom att skog i delar av Tyskland vittrade samman.
Det finns inga självklara vetenskapliga sanningar när det gäller de långsiktiga klimatförändringarna. Avsaknaden av säker kunskap får inte leda till att de politiska beslutsfattarna är overksamma. Däremot måste det finnas ett tillåtande diskussionsklimat, ett där olika välgrundade uppfattningar får brytas mot varandra.
Tänk om vi rustar världen mot farorna med ökad uppvärmning av klimatet men i stället får en ny istid som gör att kylan gör det allt svårare att leva på våra breddgrader?
Frågan förtjänar att ställas nu när iskylan håller inte bara Sverige utan stora delar av världen i ett järngrepp och människor bokstavligen fryser ihjäl i många länder som är dåligt rustade för ihållande vinterklimat.
Jag tror att det är rätt fortsätta kampen mot värmande växthusgaser. Men det hindrar inte att vi också jämsides måste planera för det rakt motsatta, ett kallare klimat och de effekter det kan få för kraven på bostäders isolering och uppvärmning, infrastrukturen, energiförsörjningen, odlingslandskapet och folkhälsan.
Missa inte vår kompletta tv-guide!