Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln.
Skyddet blev inte bättre trots mer pengar
ESLÖV. Djur får lida i onödan för att länsstyrelsens djurskyddsinspektion är underbemannad. I Eslöv tog det en månad från att ett brådskande ärende rapporterades in tills en inspektör åkte ut till gården. Att det tar så lång tid är inget ovanligt, säger flera djurskyddsinspektörer som Skånskan pratat med. Men enligt målsättningen ska ett brådskande ärenden behandlas inom en dag.
En anonym anmälare misstänkte att 20 så kallade amkor vanvårdades på en gård utanför Eslöv. När anmälan kom in bedömdes den som brådskande. Det var den 16 december. Först den 14 januari besökte inspektören gården. Enligt den rapport som inspektören skrev var det genomgående brister, även om de inte bedömdes vara direkt akuta. Lantbrukaren fick ett åtgärdskrav på sig och inspektören ska inom kort göra ett återbesök.
–Det är jättejobbigt att vi inte hinner med att åka ut fortare, säger Henriette Bonde som jobbar som djurskyddsinspektör i den så kallade Malmögruppen där de är fem inspektörer som har hand om 16 kommuner.
I genomsnitt får gruppen in 20 anmälningar i veckan. Av dem är närmare åtta av tio befogade. Detta betyder att djurskyddsinspektörerna är fullt upptagna med att åka på anmälningar vilket gjort att de regelbundna kontrollerna på gårdar inte hinns med. Under 2009 gjordes inte en enda planerad kontroll.
–Skräckexemplet är väl att vi inte hinner åka på de planerade besöken och att det faktiskt är djur som lider på just de gårdarna, och då får vi inte reda på det, säger Henriette Bonde.
Hon tror inte att det kommer att bli särskilt mycket bättre under 2010, trots att länsstyrelsens djurskyddsinspektion fått 500 000 kronor mer än de 13 miljoner som de fått föregående år.
En halv miljon räcker i princip till en extra heltidstjänst. Enligt Henriette Bonde och flera andra djurskyddsinspektörer skulle mängden ärenden kräva ungefär 70 heltidstjänster.
Sofia Jörngren, politiskt sakkunnig på jordbruksdepartementet, säger att när förra årets bidrag räknades ut togs det ingen hänsyn till antalet djur i de olika länen.
–Vi hade inte underlag för det utan fick istället gå efter befolkningsmängd. Inför detta året har vi räknat om och bland annat Skåne kommer att få mer pengar. Men vi öronmärker aldrig pengarna för till exempel djurskydd, utan det är länsstyrelserna själva som bestämmer hur det ska delas upp. Vi ger en påse med pengar och har ett antal punkter som pengarna ska gå till, säger hon och betonar att det är länsstyrelsen som får ta ansvar för att uppdraget följs.
Men att ta pengar från en verksamhet för att ge mer till djurskyddet är inte rimligt eftersom länsstyrelsen i Skåne har ett sparkrav på 17 miljoner, säger Björn Risinger, länsöverdirektör i Skåne.
–Vi hanterar 140 000 beslut varje år och skulle vi ge mer pengar till djurskydd så hade vi kanske fått säga upp personal eller ge sämre service på andra områden. Det vi har gjort för att stärka djurskyddet är att ge ytterligare 500 000 kronor och vi har sett till att det området inte berörs av neddragningarna. Det vi behöver för att förbättra djurskyddet ännu mer är mer pengar från regeringen. Men i slutändan är det ändå djurhållarens ansvar att djuren har det bra.
Sofia Jörngren på jordbruksdepartementet berättar att ett arbete med veterinärer som besöker grisgårdar runt om i landet är på väg att dra i gång. Det blir lantbrukarna själva som står för kostnaden och veterinären ska även kunna kontrollera hur djurskyddslagarna följs och eventuellt rapportera till länsstyrelsen. Enligt Sofia Jöngren kan detta minska djurskyddsinspektörernas arbetsbörda.