En oro för att Möllan ska tappa sin karaktär när vanligt folk inte längre har råd att bo kvar är en utveckling som Möllevångsgruppen vill stävja, menar Jonas Bjärby som får medhåll av Johanna Nilsson.

Möllanbor vill själv styra utvecklingen

Av Pernilla Nielsen Negrén
040-660 55 00, pernilla.nielsen-negren@skd.se 23 JANUARI 2010 22.15

MALMÖ. Hippt, kreativt med en härlig gemenskap. Men samtidigt en stadsdel i snabb förändring.

När Möllevångsgruppen på lördagen tog avstamp in i 2010-talet var det med målsättning att Möllevångsborna själv ska delta i utvecklingen i sin mångkulturella stadsdel.

– Vi är inte emot utveckling, men de människor som bor här måste få vara med och påverka.
Det menar Jonas Bjärby, ordförande i Möllevångsgruppen som på lördagen kallade till möte i föreningens lokal på Södra Parkgatan 27a.

Den lilla lokalen fylldes med kvinnor och män i olika åldrar som alla, på olika sätt, ville engagera sig i stadsdelens framtid.
Svaren på frågan varför man kommit var lika många som antalet mötesdeltagare.
Percy: – Vi borde kanske köra en kampanj som i Christiania – mot våldet.
Elise: På min gård har vi startat en lokal hyresgästförening. Jag hoppas komma i kontakt med andra lokalföreningar för att bilda ett nätverk där vi kan hjälpa varandra mot fastighetsägare som verkar köpa upp allt fler hus här.
Gilles: Jag har flyttat här ifrån, men Möllan är alltid Möllan och jag vill erbjuda mitt stöd som kulturarbetare. Jag vill att Möllan ska vara som en kulturlekplats.
Jytte: Jag har bott på landet ett tag och nu tycker jag att stan är så skitig. Möllan är verkligen värt att värna.

Möllevångsgruppen startade 1994 med boendemiljön i den då problemdrabbade stadsdelen. Men i takt med att Möllan fått en mer hipp stämpel har allt fler hyresrätter omvandlats till bostadsrätter och de billiga affärslokalerna har blivit allt dyrare att hålla.
– När statusen höjs har inte alla råd att bo kvar. Citytunneln kommer att öppna upp för spekulering liksom det höjer marknadsvärdet på fastigheterna här, spår Jonas Bjärby, som flyttat tillbaka till kvarteren han en gång växt upp i.

Just bostadsfrågan är något som styrelsens Johanna Nilsson och Rebecca Löfstrand ser som en av de viktigaste att engagera sig i. Parallellt med loppisar, öppna gårdar, Barnens buss och festivalen.
Rebecca Löfstrand:
– Men för att kunna fungera och driva olika projekt måste vi ha stöd av invånarna. Det finns massor av goda idéer, både i föreningen och när man pratar med folk. Men för varje projekt måste det finnas personer med lust att dra runt det hela. Annars fungerar det inte.