Kön och ålder delar väljarkåren

Valårets första Sifo-mätning visar på att avståndet mellan de två politiska blocken minskat med 1,1 procentenheter sedan den förra mätningen. Även om alla förändringarna sedan december är statistiskt osäkra så kan det vi nu ser vara ett trendbrott. Efter höstens och vinterns motgångar för regeringsalliansen, till stor del beroende på debatten om utförsäkrade från sjukförsäkringen, så börjar regeringssidan låta mer offensiv, vilket årets första partiledardebatt var ett tydligt exempel på.
Sällan eller aldrig har väljarkåren varit så splittrad som för närvarande. Men det är inte längre de klassiska socialgrupperna som sätter sin prägel på partisympatierna. Snarare klyvs väljarkåren av ålder och kön, där de röd-gröna partierna dominerar bland yngre väljare och kvinnor medan de borgerliga är bättre på att locka manliga väljare och pensionärer. Totalt måste de borgerliga allianspartierna vinna över 300.000 väljare från de röd-gröna partierna framtill valet. Det är ingen omöjlig uppgift, även om det givetvis blir svårt.
De röd-gröna partierna har levt högt på att hålla en låg profil under hösten och vintern. Delvis har det berott på den politiska överenskommelsen att inte strida inrikespolitiskt under det svenska EU-ordförandeskapet. Men nu är den inrikespolitiska debatten i gång med besked igen.
Alliansen måste gå till offensiv och börja ställa kritiska frågor kring de röd-gröna partiernas alternativ.
Hur vill de ha det med jobbskatteavdraget? Hur mycket mer skall det kosta att få köra bil om oppositionen vinner valet? Tänker de röd-gröna partierna driva statliga bilfabriker? Vilka nya bördor tänker de lägga på småföretagen? Vad vill det göra åt utanförskapet, det som växte explosionsartat då de senast satt vid makten? En regeringsallians som uppträder med mer självförtroende har goda chanser att på nytt ta initiativet i svensk politik.