Enligt Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu kan Malmös judar i någon mån själva lastas för att de utsätts för förföljelser. De tar nämligen inte tillräckligt mycket avstånd från Israels politik.
En artikelserie av reportern Andreas Lovén i Skånska Dagbladet om den ökade förföljelsen av judar i Malmö har väckt stort uppseende.
Lika stort uppseende väckte kommunalrådet Reepalus kommentarer om hur detta förskräckliga ska hanteras. Reepalu menar att de malmöitiska judarna kunde avhjälpt diskrimineringen genom att offentligt ta avstånd från Israels politik.
– Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler, säger Reepalu.
Han menar att dessa kommentarer fälls i egenskap av privatperson, inte som kommunpolitiker i Malmö. Vidare säger Reepalu att Malmö inte tillåter sionism.
Det är naivt av en offentlig person som Reepalu att tro att han kan lyfta ur delar av sin politiska åskådning och märka den privat och sedan förbehålla sig rätten att uttala sig officiellt i vissa frågor. Trots detta anser han alltså att hans Israel-kritiska inställning är oproblematisk, vilket knappast stämmer. Hans hållning som privatperson överlappar med hans ansvar som kommunpolitiker, särskilt när frågan gäller hur judiska Malmöbor ska kunna gå trygga på gatorna.
Att klandra enskilda individer för att en nation hamnat i en konflikt är både felaktigt och osmakligt, för att inte tala om att antyda att de utsatta själva har bidragit till sin situation.
Utan att dra några särskilda paralleller kan man konstatera att historien har påvisat hur fel det blir när man försöker lasta en viss folkgrupp för samhällsproblemen, eller mena att diskriminering är den utsattes eget fel.