Kvotering slår fel

För ett tag sedan ställde jag frågan om vi är på väg mot ett kvoteringssystem som alltid gynnar kvinnor och alltid diskriminerar män? Frågan kan tyckas absurd i ett rättssamhälle, inte kan det väl vara möjligt att genom lagstiftning och förordningar införa en regelrätt könsdiskriminering? Men det verkar som om vi är på väg i denna riktning, utan några starkare protester.
Sedan många år tillämpas i olika sammanhang principen att vid lika meriter ge förtur åt en sökande som tillhör det underrepresenterade könet. Eftersom kvinnor i många sammanhang har varit underrepresenterade har systemet gynnat dem. Men när Lantbruksuniversitetet försökte tillämpa principen vid intagningen till veterinärutbildningen blev det upprörda känslor, med en debatt som fördes utifrån förvrängda fakta. En borgerlig ledarsida hävdade till exempel att studiebegåvade kvinnor skulle tvingas stå tillbaka till förmån för lata och studieinkompetenta män. Ja, det var nog den bild som allmänt gavs.

Men verkligheten var att universitetet bestämt att fem procent av platserna skulle gå till män vid lika meriter. Man ville alltså tillämpa den princip om positiv särbehandling som varit allmänt accepterad. Men då missbedömde man fullständigt styrkan hos dem som alltid vill ge kvinnor företräde.
Lantbruksuniversitetet fälldes för könsdiskriminering och tvingades betala en och en halv miljon i skadestånd. Principen om positiv särbehandling är tydligen bara laglig om den gynnar kvinnor.
Mycket snart gick också Folkpartiledaren Jan Björklund ut och sa att det skulle lagstiftas mot denna form av kvotering. Alla de som varit kritiska mot kvoteringar och positiva särbehandlingar såg detta som en positiv åtgärd, i fortsättningen skulle könstillhörighet vara helt ovidkommande vid antagningar och tillsättningar. För det var väl ändå inte så att Björklund föreslog en lag som skulle diskriminera män?

Den frågan måste man nu på allvar ställa sedan statsminister Reinfeldt gett uttryck för motsatt linje, nämligen att staten lagstiftningsvägen kan komma att införa kvotering till företagsstyrelser. Det ska alltså bli förbjudet att särbehandla män positivt vid lika meriter, men i lag påbjudet att särbehandla kvinnor positivt även om meriterna är sämre.

Lägg till detta ett skolsystem vars pedagogik och metodik genomgående styrs av kvinnliga värderingar och som är anpassat efter ett kvinnligt sätt att lära och analysera, där systematisk träning undervärderas men där verbala kunskaper värderas högt. Ett system där allt fler pojkar känner sig marginaliserade och diskriminerade men som ger flickor betydande fördelar.
När Jan Björklund signalerade att positiv särbehandling skulle upphöra fick han mycket beröm. När Fredrik Reinfeldt antydde att positiv särbehandling skulle fortsätta uteblev den kritik som hade varit logisk. Det måste tolkas så att de krafter som styr opinionsbildning och politiska beslut vill ha ett samhälle där kvinnor per automatik har företräde. Det är, också på kort sikt, katastrofalt.