– Du behöver inte vara ung och vacker eller klä upp dig och ha högklackade skor. Alla har en plats i tangon. Dansen är ett sätt att minnas utan smärta. Det viktiga är mötet mellan två människor och den ofta ordlösa kommunikationen i dansen. Då spelar det ingen roll vem som för, menar Maya Wiehe.
Personligt träffar henne när hon och vännen Ana Catalán håller tangopraktika i Sensus lokaler i Malmö. De två danslärarna tar emot alla med samma värme och det uppstår en skön mänsklig stämning i tangosalen, som de skapar med hjälp av mysbelysning och affischer med dansare från Argentina.
Gruppen ägnar sig åt den sociala tangon. Den tango som dansas av många på samma plats och som kräver att man tar stor hänsyn, inte bara till sin partner utan även till andra par som dansar samtidigt. Till skillnad från uppvisningstango, där man ofta bara är ett par på scenen och kan tillåta sig helt andra utsvängningar.

Själv är Maya klädd i byxor och tunika och har skor med låga klackar. När hon glider runt på dansgolvet med olika danspartners riktigt lyser det om henne. Hon ser till att alla får dansa och är lika duktig som förare som den som blir förd. Ofta sker det i ett samspel där parterna växlar. Att dansa två kvinnor tillsammans kan vara en lika fin upplevelse, menar hon.
– Folk tror att det är traditionella könsroller i tangon och att det handlar om raggning. Men det behöver inte vara så. När man kan grunderna är konsten att improvisera och vara lekfull i dansen. När jag började dansa bröt jag tidigt det givna mönstret. En förtrolig dans beror inte på att det är en kvinna och man som skapar den.

Maya Wiehe är född i Santiago i Chile men det var inte självklart att hon skulle dansa tango som ung. Fast några av hennes första barndomsminnen är förknippade med dans. När hon var elva år hade en av hennes äldre systrar en födelsedagsfest och hon klädde sig fin för att få dansa.
– Där satt jag i min systers stora klänning och högklackade skor och väntade på att hennes jämnåriga killkompisar skulle bjuda upp mig. Men det var inte förrän min far, i fin hatt med cigarren i mungipan, kom fram och sträckte fram sin hand som jag kunde ta mina första tangosteg.
Då var tangon en del av kulturen för pappa Federico och hans bröder. De dansade till musik från radion. Barnen satt under bordet och tittade på deras fötter. Själv gick Maya på en balettskola och tränade flitigt. Periodvis hatade hon tangomusiken och lyssnade på annan musik.

Efter flykten till Sverige 1978, på grund av att familjen var politiskt aktiva i Chile, sökte hon in på balettakademin. Men det fanns få elevplatser och Maya kom inte in. När hennes dröm krossades valde hon att utbilda sig till förskollärare i stället. Bland annat har hon arbetat på Rosengård i Malmö.
– I början bodde vi i Södertälje men i mitten av 80-talet träffade jag min man Mikael och blev kär. Då flyttade jag till Malmö och vi bildade familj. Med mig hade jag min dotter Carolina och sen fick vi Amanda och Emilia. Under en period hade jag fullt upp med att vara mamma. I dag är jag också mormor.
Maya Wiehe har hela tiden skött en del av administrationen för sin välkände make musikern Mikael Wiehe. Tillsammans har de bland annat översatt argentinska tangosånger till svenska för en show och platta till artisten Rikard Wolff. Då var språket och bakgrunden en tillgång för Maya.

– Många tror att texterna bara handlar om kärlek men det är ofta poetiska berättelser som beskriver människors villkor på den tiden. Ibland tar de också upp hur kvinnorna hade det. Tangomusiken uppkom som ett sätt att kämpa för rättvisa och jämlikhet för människor i Latinamerika, berättar Maya Wiehe.
Även om hennes pappa lärde henne grunderna och och hon gick en kurs i början på 90-talet, var det först 2003 som hon började dansa tango på riktigt. Då var barnen större och när en vän tog med henne på en praktiska hittade hon rätt tangostil och en bra motionsform. Maya pekar på att man övar upp balans och benstyrka i dansen.
– Jag gillar att dansa traditionell tango nuevo när man dansar tätt ihop och är kreativa utan en massa utlevande rörelser. Då kan man improvisera mera. Det är de små små rörelserna som gör det och man
måste vara följsam mot sin partner och känna in honom eller henne. Det är personligt hur man vill dansa.

För fyra år sen blev Maya Wiehe instruktör i tango och nu håller hon i kurser, praktiska: mer fri dans där man övar och improviserar och milonga; en tangofest där folk har med sig picknick. Hon har idéer om
att gå ut på gator och torg och propagera för tangon som en vänskaps- och fredsdans.
Många som dansar tango har ett internationellt engagemang. Någon kväll har man samlat in pengar till hemlösa och på tangofesten på söndag går pengarna till drabbade i Haiti. Denna engagerade kvinna pratar sig varm för att folk inte skall vara rädda för att komma och prova en kväll.
– Oftast finns det någon som tar sig an nybörjare. Som kvinna skall du inte bara sitta och vänta utan själv ta kontakt. Tangokvällarna är oftast sociala mötesplatser oavsett ålder och bakgrund. Och sen har vi
ju så roligt när vi dansar, säger Maya Wiehe med ett stort leende innan hon försvinner iväg i nästa dans.