Cecilia är inte förvånad över det som i veckan lyfts fram om judarnas svåra situation i Malmö.
Själv har hon framförallt märkt att anonyma angrepp på internet har ökat de senaste åren. Men hon förklarar att hon oftast inte är rädd för att delta i diskussioner.
- Jag ger mig ofta in i diskussioner på nätet, det kan handla om kosherslakt eller om Israel, berättar hon. Men förr eller senare kommer det alltid någon antisemitisk kommentar. Ibland träffar jag folk som gör antisemitiska uttalanden och inte vet vem jag är. Då säger jag inte alltid att jag är judinna. Det var betydligt mindre sådant för tio år sedan.

Cecilia och hennes familj lever ett aktivt judiskt liv, äter enligt kosherreglerna och firar alla högtider. Men de är inte medlemmar i någon judisk församling och firar inte gudstjänst i någon synagoga.
- Jag skulle aldrig i livet flytta till Malmö och det är inte aktuellt att åka dit för att fira gudstjänst, säger Cecilia. Det är förskräckligt att det ska vara så, men det är för farligt, de judiska församlingarna blir ofta måltavla för eventuella attentat. Det är tryggare att fira hemma eller med vänner.

När de firar de större högtiderna brukar de vara mellan 20 och 30 personer. En del av dem bor på andra håll i landet. Cecilia känner till ett 20-tal judar som är bosatta i Hässleholmstrakten.
- Men det finns säkert fler, säger hon.

Hon upplever att antisemitiska angrepp oftast kommer på grund av något som gäller Israel.
- Jag görs personligen ansvarig för allt som staten Israel gör. Jag kan inte ansvara för Israels utrikespolitik, det är ett förfärligt lidande på alla sidor, men jag måste få försvara landets existens. Israel måste finnas, det är fullständigt nödvändigt att det finns ett land på jorden där vi judar alltid är välkomna.

Men hon har muslimska vänner och har inte märkt av att muslimska invandrare i Hässleholm skulle vilja angripa henne.
- Nej, det verkar vara helt vanliga människor, kanske en del som uttrycker sig rasistiskt i andra sammanhang också, nynazister eller vanliga svenska rasister alltså. Men jag tror att det är lugnare i Hässleholm än i större städer. Det förekommer trakasserier mot oss, men inte dagligen.

När dottern blev trakasserad av en annan elev tog Cecilia genast kontakt med både föräldrarna och skolan.
- Det är viktigt att skolan inte bara ser det som ett litet bråk, säger hon. Men jag tror att det hjälpte, för jag har inte hört att det har hänt något mer.

Cecilia kom i kontakt med judendomen när hon träffade sina barns far och hans familj. Hon blev fascinerad, men det dröjde många år innan hon bestämde sig för att konvertera. Och sedan var det en lång process, fyra år, innan hon blev godkänd 1992. Men den som aktivt har konverterat har sedan hög status i den judiska gemenskapen.

När hon berättade för sin släkt och sina vänner möttes hon av blandade reaktioner.
- En del trodde att jag skulle bli jättekonstig och förtryckt. Men så blev det ju inte. Jag är jag. Jag är religiös, men lever inte helt ortodoxt.

Hon trivs med att vara judinna.
- Det är ett sätt att leva, säger hon. Jag är en del av ett folk och en tro som ständigt uppmuntrar till ifrågasättande och diskussion. Mina barn är också stolta över att vara judar.

Hon försöker informera om judarnas historia och kultur för att andra ska förstå.
- Jag har bland annat varit i barnens skolor för att berätta om de stora helgerna och jag har alltid varit välkommen där.
Cecilia har för att skydda sina barn valt att inte ha sitt efternamn med i tidningen.