Filmen bygger på amerikanen Maurice Sendaks uppmärksammade bok Where the wild things are från 1963. I svensk översättning med titeln Till vildingarnas land kom den 1967. Boken om pojken Max som efter ett bråk med sin mamma drar till vildingarnas land med farliga monster, möttes först av oroade vuxna som var rädda för att monster kunde skrämma barnen.

Trots farhågor gjorde boken Till Vildingarnas land succé såväl i USA som internationellt.
Den har belönats med Caldecott medaljen 1964, Hans Christian Andersen priset 1970 och Alma-priset 2003. Inom barnlitteraturen räknas Till vildingarnas land som bilderböckernas bilderbok. En klassiker som anses ha förnyat bilderboksmediet genom att prioritera bilden i berättandet. Viktigt och radikalt är att bilderboken skildrar ett barns inre liv som tankar, rädsla, önskemål och fantasier. Barnlitteraturkritikern Ulla Rhedin lyfter fram bokens konsekventa barnperspektiv utan berättare som förklarar vad som händer.

Boken består till största delen av bilder. Vi möter en arg Max i vargdräkt som spikar ilsket på väggen och jagar familjens hund med en gaffel. Till sist tröttnar mamman som aldrig syns på bild och ropar "vilding". Då hotar Max med att han ska äta upp sin mamma och skickas i säng utan mat. Bildrutan som först är liten och celliknande växer för varje sida. När dörren till Max rum är stängd förvandlas rummet till en djungel.

Efter flera år till sjöss anländer Max till vildingarnas land med monster som ryter och rullar med ögonen. Men Max som snabbt tar befälet genom att stirra djupt in i monstrens ögon, koras till kung över vildingarnas land. Nu fyller bilderna tre hela uppslag där Max och vildingarna dansar måndans och klänger i träden.
Plötsligt längtar Max hem och reser tillbaka till sitt rum där varm kvällsmat väntar. Max mimik är stark. De går från ängslan till tuffhet och styrka.

Monica Stein, bokens förläggare på Bonnier Carlsén, tycker mycket om filmen, särskilt monstren som hon menar ser precis ut som monstren i boken men har blivit mer personliga.
– Monstren bara älskar man. De har alla blivit karaktärer och här finns kärlek också, två är par. De är djupt mänskliga, inte bara goda utan också lite själviska som barn är, säger hon.

När filmen Till vildingarnas land, hösten 2008, höll på att produceras sammanförde tidningen Neewsweek Maurice Sendak med manusförfattaren Dave Eggers och regissören Spike Jonze. På Eggers fråga om monstren, som han hört, verkligen bygger på Sendaks släktingar svarade Sendak:

"De kom från Europa, stannade över veckoslutet och fick mat. Det var fastrar och farbröder som knappast pratade någon engelska. De grep tag i mig och knep i ansiktet på ett sätt som de tyckte var kärleksfullt. Min mammas matlagning var hemsk och tog lång tid så risken att de skulle äta upp mig eller min syster eller bror var överhängande. Vi kunde inte smaka sämre än vad mammas mat gjorde. Så det är mina släktingar som är vildingarna. De är utlänningar vilsna i Amerika utan språk".

Filmen Till vildingarnas land kommer i en tid då monster och läskigheter i barnböckerna är på uppåtgående.
– Efter att Halloween slagit igenom i Sverige har intresset för monster ökat och det märks tydligt i barnlitteraturen, säger lektor Sara Kärrholm som undervisar i ämnet barnlitteratur vid Lunds universitet.

Hon nämner bland annat Jonna Björnstjernas "Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen" som i Bokjuryn, där barn själva röstar fram sina favoriter, röstades fram till årets bästa bok 2007 (för 0 - 6-åringar).

Bilderboken handlar om Lillebror som bor med familjen i fridfulla Sagoskogen. Men i en grå del av skogen ryktas det om hemska monster och en dag råkar Lillebror hamna där.

När Lena Forsberg på biblioteket i Bjärred, sökte bilderböcker på ämnesordet monster fick hon upp 27 bilderböcker, av svenska författare och översatta, utgivna mellan 1993 och 2009. Monsterlitteraturen ser ut att följa Maurice Sendaks tanke om sin en gång omdiskuterade bilderbok. Enligt Lena Kjersén Edman, lektor i litteraturvetenskap, ser Maurice Sendak fantasin som barnets möjlighet att överleva i en värld som ofta är osäker och hotfull - barn måste få chans att möta sina inre rädslor för att bli av med dem och därigenom få en bättre självkänsla.

Bilderboken Till vildingarnas land vänder sig till mindre barn men det är tveksamt om filmen har samma målgrupp. Dels är den en och en halv timme lång och dels skildras Max som några år äldre än fyra-fem år som i bilderboken.
Men filmens regissör Spike Jonze säger i ett pressutlåtande att han inte var ute efter att göra en barnfilm utan en film om barndomen.
"Den handlar om att vara åtta, nio år gammal och försöka komma underfund med världen, människorna omkring en och ens känslor som ofta är förvirrande och oförutsägbara - vilket ju är något som gäller hela livet."