Vänsterns backlash

KRÖNIKA. "Åt vilket håll är vänster?" var rubriken när chefredaktören Nisha Besara bemötte kritiken mot tidskriften Arena i kulturradions "Nya Vågen" nyligen. Överskriften må förvilla, men träffar icke desto mindre mitt i prick: Är vänster inte alltid vänster? Eller är vänster och höger rent av historiskt föränderliga begrepp som på allvar är värda att problematisera? En sak är dock säker: det finns en vänster som tycks mena att allt var bättre förr.
För den som till äventyrs har missat praktbråket om socialdemokratins intellektuella, den så kallade "Arena-debatten", påbörjades det av en kulturjournalist i DN i somras: Kajsa Ekis Ekman. Anklagelserna mot tidskriften Arena handlade om att den mest förde metadebatter, debatter som bara berörde andra debatter, men sällan människors verklighet och vardag. En elitistisk medelklasskrift som tagit ett stort kliv åt höger, rätt och slätt. Nu har striden fått nytt bränsle på Aftonbladets kultursida av bland andra SSU-tidningen Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen och journalisten Dan Josefsson. Enligt dem har den postmodernistiska vägen förlett Arena att snöa in på undersökningar av språk och sexualitet, bort från analysen av klassamhället och motsättningen mellan arbete och kapital.
Jag kan knappast påstå att jag läser Arena speciellt ofta. Jag tror det beror på att tonen är förskräckligt pretentiös, meningarna ack så långa, grammatiken besynnerligt invecklad. Men när, eller om, jag tagit mig över trösklarna har det de facto varit uppfriskande. När jag läser Suhonen med flera är budskapet dock obehagligt lätt att förstå. Här hörs inte mycket som inte ekar tillbaka mer än hundra år i historien. Särskilt när de antyder möjligheten av en facklig annonsbojkott av Arena, är det som om en gammelmarxistisk tradition ropar rättning i leden.

Jo, förresten, det händer i "Nya Vågen" att Suhonen erkänner att utsatta kvinnor idag är en viktig del av arbetarklassen. Men vad hjälper det när han i nästa andetag kallar feminism och sexualitet för "små", "smala", frågor som ersätter "de breda perspektiven" klass och välfärd. Hur kan en fråga som omfattar hälften av jordens befolkning vara smal? Vilken arbetarklass är det vi har glömt? Vilken rörelse är det vi vill ha tillbaka?
Kanske är det för tillspetsat, för pessimistiskt, att som Arenas Karolina Ramqvist hävda att vi aldrig kan enas under "den där banderollen". Men faktum kvarstår att trasproletärer, kvinnor, svarta och många andra under ett helt sekel lojalt traskade under fanor vars färg inte symboliserade deras eget blod. Efter den postmoderna filosofin, som lärde oss att klass inte kan tänkas utan kön, sexualitet eller "ras" – ja, att de ofta sammanfaller – kan vi åtminstone inte gå samma väg tillbaka. Att Suhonen och co backas upp i Aftonbladet av debattörer långt, långt ut till vänster, som historikerna Kjell Östberg och Håkan Blomqvist, som beklagar att socialdemokratin präglas av "anti-kommunism" bli då ett oroväckande tecken på vänsterns backlash.
Ulrika Holgersson
Ulrika.Holgersson@skd.se