Ishockey började han med "så fort han kunde stå", skateboard någon gång i början av tonåren. Han beskriver dem som två extremt olika sporter.
– I hockey har du en väldigt jobbig säsong, med hård träning varenda dag och ett roligt men kort slutspel. Skateboard är precis tvärtom. Det är lika kul som hockeyns slutspel så fort du ställer dig på brädan. Och totalt fritt. Inga krav. Inga regler. Åk om du vill, bygg en ramp om du vill, arrangera en tävling om du vill.
Dessutom, påpekar han, saknar skateboarden hockeyns vattentäta skott mellan nybörjare och seniorer.
– Skateboard är gränsöverskridande och generationsöverskridande. Tolvåringar umgås med 45-åringar, till skillnad från hockeyn där kidsen får vara glada om de ens får en skymt av killarna i a-laget.

John Magnusson är uppvuxen i det lilla samhället Axvall utanför Skara, och inledde således hockeykarriären i division-3-laget Skara IK innan han gick över till allsvenska Mariestads Bois. Samtidigt åkte han så mycket skateboard han någonsin kunde.
1998 fick han, mer eller mindre av en slump, upp ögonen för nyöppnade skateboardanläggningen Bryggeriet i Malmö.
– Jag kände bara att shit, det här är ju en dröm! Hit måste jag flytta.
Så han kontaktade Malmöklubben IK Pantern i ishockeyns division 1, och möttes av öppna famnen.
– De till och med fixade en lägenhet åt mig, och ett jobb på tränarens företag i Lund.
Några år av hockey, skateboard och diverse ströjobb följde, innan John Magnusson år 2001 bestämde sig för att hoppa på Bryggeriets och Malmö högskolas gemensamma projektledarutbildning.
Som ett led i denna började han jobba med vad som på den tiden var hans högst privata lilla vision – att förvandla Kockums gamla stapelbädd till en skateboardanläggning av internationell toppklass. En idé som föll i god jord. Efter examen år 2002 blev han anställd som en av Stapelbäddsparkens två projektledare.
– Det var ett ganska krångligt projekt. Ingen i Europa hade någonsin byggt en anläggning med en så hög kvalitet som vi hade som mål. Vi fick till exempel handplocka en kille från USA, Stefan Hauser, för att göra utformningen.
År 2005 var Stapelbäddsparken färdig för invigning. Ungefär samtidigt bestämde sig John Magnusson för att slutligen släppa taget om hockeyn.
– Det var ett beslut som jag fick brottas en hel del med. Jag hade precis fått en förfrågan från Mif Redhawks om att prova att träna med dem, och tänkte att jag kanske egentligen borde satsa järnet och se vad jag egentligen gick för.
Men han valde alltså att lägga skridskorna på hyllan, och lägga allt fokus på skateboarden.
– Jag älskar fortfarande hockey, men har aldrig ångrat mitt beslut.
Som projektledare för Bryggeriet är hans uppgift att på alla tänkbara sätt jobba för att göra Malmö till "världens kanske främsta skateboard-Mekka", som han uttrycker saken.
– Ordna ännu fler tävlingar och events, bygga ännu fler anläggningar och bygga ut dem vi redan har. Målet är att Malmö ska vara nummer ett i Europa.
Ett mål man är på god väg att uppnå, menar John Magnusson, inte minst tack vare det stöd man fått från kommunen.
– De inser verkligen vad det är vi gör för Malmös varumärke, att det knappast låter sig översättas i pengar. Folk som annars aldrig hade fått för sig att komma till Malmö åker hit för att de har hört talas om våra skateboardanläggningar.
Sedan några månader tillbaka bor John Magnusson i en villa i Stehag. Flytten var dels en konsekvens av att han fått barn och ville ge dem en friare uppväxtmiljö, dels ett sätt att skapa en barriär mellan jobb och fritid som var svår att upprätthålla så länge han bodde i stan.
– När jag stack ner till Stapelbäddsparken för att åka lite själv efter jobbet kom förstås folk fram och ville prata om det ena och det andra, och plötsligt stod jag liksom där och jobbade igen. Jag älskar verkligen mitt jobb, men det gäller att hitta en balans. En distans. Det har hänt att jag har jobbat så intensivt att jag har blivit yr i huvudet utan att riktigt märka det själv, och fått ta ledigt en vecka och bara ligga stilla i sängen.

Han har fyllt 35

men det var länge sedan skateboard upphörde att vara en subkultur för enbart ungdomar.
– När jag var tonåring tyckte vi att skateboardåkare över 20 var sjukt gamla, haha. Så är det inte alls i dag.
Numera är det tvärtom helt normalt att börja åka skateboard först efter 40.
– Man blir ju lite bekvämare när man blir äldre, och är kanske inte så sugen på att ge sig ut i arkitekturen för att hitta trappor och kanter att åka på, men i dag finns det ju massor av färdiga anläggningar att tillgå i Malmö.
På landsbygden är det lite sämre ställt med den saken, men det är något John Magnusson planerar att ändra på.
– Ja, jag är sugen på att börja jobba med Mittskåne. Den enda haken är väl egentligen att det oftast inte finns så mycket pengar i mindre kommuner, men man kan ju söka EU-bidrag. Det finns en liten skateboardramp här i Stehag, som jag gärna skulle vilja vara med och bygga ut. På mindre ställen finns gott om plats, och kommunikationsvägarna mellan människor är enklare. Det är egentligen helt ologiskt att det är i storstan som allt händer.