– Vi hade det här för några år sedan och det blev mycket uppskattat att ta med sin egen kopp eller mugg och berätta något om den, berättar Alexandra Pamp och Eva Ratzburg medan de gör iordning fikabordet med sju sorters kakor.
Ingegjerd Knutsdotter-Bergh sitter och stickar på en halsduk medan hon väntar på att Kafé Kaffekoppen ska starta. Framför sig har hon en kopp med fat som hon fick när hon var sex år gammal.
– Jag var på semester med mina föräldrar i Italien och ville absolut ha den här servisen med sex koppar och fat. Jag tjatade mig till den.
– Jag dricker inte ur den så ofta men jag ville ta med mig den hit.

Gissa om hon blir förvånad när hon tittar på undersidan av fatet. Där står det made in Germany.
Bredvid henne sitter Irene Månsson. Framför henne står också en kopp med tillhörande fat.
– Den här kaffekoppen är säkert över 90 år. Jag har fått den av en släkting. Jag har den mest som prydnad. Det finns sex koppar med fat i servisen och det är roligt att ha den kvar.

På Elsie Olssons kopp står det Världens bästa mormor.
– Jag fick den av mina barnbarn när de var små. Den står mest i skåpet numera. Jag är ingen stor kaffedrickare och tycker inte att det spelar så stor roll vilken kopp man dricker ur.
Det visade sig att många av kopparna och muggarna som plockats med till Holmagården var just sådana som inte får komma ur skåpen så ofta.
Holmagårdens Alexandra Pamp hade tagit med en mugg som var gjord som en ko.
– Den fick jag när jag var barnflicka i Schweiz. Jag har aldrig gillat den men kan inte slänga den, berättade hon.