Hur passiva kan vi i längden vara inför det som händer i Iran? Kan Sverige acceptera att regimen Ahmadinejad använder information från Sverige för att åtala dissidenter?
Oppositionsledaren Mir Hussain Mousavi säger på sin hemsida att revolutionen är misslyckad och att han är beredd att lida martyrdöden. Denna upptrappning av tonen lär sannolikt leda till att även våldet mot oppositionella Mousavi-anhängare kommer att öka.
Två oliktänkande har redan hängts i avskräckande syfte och ytterligare nio ska avrättas "snart" enligt talesmän för regimen. Sexton personer är åtalade för det abstrakta brottet att föra krig mot gud, vilket i princip kan anpassas till vad man vill. Frågan om vad Sverige kan acceptera i dessa sammanhang blir alltmer aktuell. I onsdagens Svenska Dagbladet kunde man läsa om Said Montazeri, vars brorson Omid är en av de sexton som åtalats.
Said Montazari sänder närraddio i Sverige. Detta nämndes av brorsonen i den "bekännelse" han tvingades läsa i en film av de åtalade, som släppts på internet.
Att använda sig av svensk yttrandefrihet ska inte kunna leda till att ditt liv hotas i Iran, detta är oacceptabelt. Det bormånga iransvenskar i det här landet och att rycka på axlarna och beklaga är inte tillräckligt när de orar sig för sina anhöriga och för att deras egna handlingar kan sätta deras liv i fara.
Naturligtvis är det svårt för Sverige att agera offentligt mot den iranska regimen, vi måste gå genom de rätta kanalerna. Men detta problem borde vara tillräckligt stort och akut för att vi ska kunna komma med officiella invändningar.
Vi var trots allt närvarande när Ahmadinejad svors in som president, trots att legitimiteten i detta var tveksam.
@Byli.8.init:Martina Jarminder