En av medlemmarna i DunDun är Erika Rosén som annars jobbar med både sitt soloprojekt och bandet Small Flowers Crack Concrete. Tillsammans med Christine Owman, Henrik Hoffer och Tittie Åberg blev hon värvad av The Cardigans Magnus Sveningsson och Lasse Johansson Ståhle som lekt fram projektet.
– Vi är goda vänner allihopa, och har väl alltid velat göra något friare projekt tillsammans, något som bara känns roligt.

Även om DunDun fått ihop en del eget material har medlemmarna knappt spelat något ihop.
– Vi hjälps åt att skriva låtar och skickar sedan ut dem till varandra så vi får komplettera. När Mange (Sveningsson) och Lasse skrivit en skickar de låten till mig och så lägger jag på en sång och skickar tillbaka, förklarar Erika.
Musiken beskriver hon som psykedelisk och flummig.
– Jag tror många som gillar 70-talsrock skulle kunna gilla det. Tänk lite Jefferson Airplane, lite Sonic Youth.

Erika berättar att en skiva är på gång. Fast än så länge vet bandet inte i vilket format. Om det blir cd, vinyl eller läggs ut på nätet får framtiden helt enkelt utvisa.

Ni kommer ju från band som Small Flowers Crack Concrete, The Cardigans, Brothers of End, Like Honey och egna soloprojekt där ni alla gör ganska olika musik. Hur enas ni om musiken i bandet?
– Vi var överens om att vi skulle göra det här för att det var kul. Så vi har lite friare ramar och lösare tyglar till skillnad från det man kanske annars gör. Vi testar oss fram och tar ut svängarna helt enkelt.

Kan man egentligen få för många projekt?
– Jag blir så glad av det här projektet med DunDun och det blir de andra också. Det känns nästan som en frigörande dans! Jag tror nog att banden snarare föder varandra. Och jag ligger långt efter Mange (Sveningsson) som har en åtta-nio band!

DunDun spelar på Rundgångs fest på Babel i kväll. På scen cirka 22.00.