Rör inte min Allianskompis

Rör inte min kompiskampanjen är något som de flesta som växte upp på 80-talet känner till. Den handlade om kamratstöd mot mobbning.
Kanske är det dags för en ny sådan kampanj, men riktat till en specifik grupp. Rör inte min politikerkompis!
Hot och trakasserier är vardagsmat för många kommunpolitiker. Vissa anmäler saken till polisen, men de flesta gör det inte. Mörkertalet är stort.
Enligt en artikel i Skånska Dagbladet är hotbilden mot politiker i Lund såpass stor att lokal polis har börjat rådgöra med SÄPO om hur de folkvalda ska skyddas inför valkampanjen 2010.
Anledningen till att politikerna inte anmäler är att de inte vill förvärra saken, oroa sina familjen eller ge förövarna intrycket av att deras trakasserier fungerar.
Att skriva att det är tragiskt och oacceptabelt räcker inte.
Svenska kommuner lider i de flesta fall av ett stort demokratiskt underskott eftersom alltför få engagerar sig som fritidspolitiker på den nivån. Uppdraget som kommunpolitiker är ganska tungt och inte särskilt högt arvoderat. Lägg till detta att du får offra din personliga säkerhet eller kanske än värre din familjs, så har vi ett demokratiskt haveri som i en ask.
Vem begår dessa handlingar? Vem beter sig som om vi levde i en rättslös stat, som om de hade rätt att ogiltigförklara resultatet i demokratiskt val?
Teorin är att det är samma grupper som sysslar med till exempel husockupationer och annan "autonom" verksamhet. Säkert är att det är Allianspolitiker som drabbas. ¨
På detta följer en av de svåraste frågor som varje demokratiskt system måste ställa sig: hur förhindrar vi att rättshaverister urholkar systemet med ickedemokratiska metoder?
Oavsett svårigheterna måste vi hitta ett svar. Annars blir vår lokala demokrati inte vatten värd.