I Malmö möts människor från fler än 170 olika länder och vi är tydliga med att staden ska vara fri från antisemitism och andra former av rasism. Vi arbetar aktivt i FN-organisationen Europeiska städer mot rasism, vi har sedan lång tid en antidiskrimineringsklausul i all kommunal upphandling och imorgon fattar kommunstyrelsen beslut om en ny handlingsplan mot diskriminering. Där slår vi tydligt fast att alla kommunala verksamheter har ansvar att främja mänskliga rättigheter och likabehandling.



Av de 79 hatbrott som anmäldes till Skånepolisen under 2009 var 50 antisemitiska brott som utfördes i Malmö. Givetvis är varje sådant brott fullständigt oacceptabelt och något som vi ser med största allvar på. Det oroar mig särskilt att åtta av dessa polisanmälningar rör händelser i Malmös skolor. Skolan har ett stort ansvar att fördjupa värdegrundsarbetet samt att agera resolut varje gång man får kännedom om diskriminering eller kränkningar.



När Skånska Dagbladet intervjuade mig om min Israelkritik, använde jag ordet sionism på ett felaktigt sätt. Jag avsåg inte den ursprungliga betydelsen, som är idén om en israelisk stat, utan jag redogjorde för hur extrema aggressiva bosättargrupper i sionismens namn och helt i strid med folkrätten ockuperar delar av Västbanken, fördriver den palestinska befolkningen och förstör vattenförsörjningen och olivlundarna. Jag har alltid pläderat för en tvåstatslösning, som jag anser är den enda vägen till fred och försoning i Mellanöstern. I samtalet med journalisten framgick det väldigt tydligt vad jag menade och jag är upprörd över det sätt han valde att framställa mina åsikter på.



Under intervjun fick jag frågan vad kommunen bör göra för att bekämpa antisemitismen och därefter följdfrågan vad andra kan göra. Jag tog då som exempel vilken effekt det får om judiska grupper med stor legitimitet tar avstånd från våld och brott mot mänskliga rättigheter. Jag sade att, tänk om också den judiska församlingen i Malmö kunde ge utrymme åt den här typen av grupper. Och jag önskade att även företrädare för muslimerna i Malmö klart och tydligt sade ifrån att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestinakonflikten.



Jag kritiserade staten Israel under Gazakriget och jag står fast vid den kritiken. Jag blev förskräckt när den israeliska organisationen Shovrim shtika ("Att bryta tystnaden") i juli 2009 avslöjade att israeliska soldater fått order att betrakta alla invånare, civila som militära, som fiender. Så sent som igår publicerade Dagens Nyheter en stor artikel om en ny rapport från Shrovim shtika, där soldater vittnar om trakasserier och övergrepp mot Västbankens civilbefolkning. Och nyligen slog Amnesty larm om att Israels blockad av Gaza ännu hindrar återuppbyggnaden. Skolor, sjukhus och delar av el- och vattenförsörjningen är ännu i ruiner.



Vi måste alla alltid kunna ta ställning till och ha åsikter om förfärliga konflikter som finns i andra delar av världen, men samtidigt har vi alla ett ansvar att bete oss anständigt mot varandra. Jag anser att det är fullständigt oacceptabelt att judar i Malmö ska trakasseras eller ställas till svars för vad staten Israel gjort. Var och en av oss måste ta avstånd från varje form av diskriminering och rasism, från glåpord på skolgården till brandattentaten mot moskén och det judiska begravningskapellet i Malmö och mot synagogan i Helsingborg.



Det är viktigt att det i skolan, i föreningslivet och i andra sammanhang förs ett ständigt pågående samtal om värderingar som skiljer och förenar och om hur vi beter oss mot varandra. För att diskutera hur vi kan hantera konflikter mellan olika grupper i Malmö, ska vi dessutom skapa ett dialogforum. Inledningsvis ska representanter för olika etniska grupper bjudas in för att beskriva hur man upplever situationen och hur tolerans och samförstånd mellan olika grupper kan stärkas.